yacht-Aura

Borgholm-Utö/Stockholm

2011-07-03T16:40:00.001+02:00

Fredagen den 30 juli seglade vi norrut mot Stockholm, börjar bli lite slitna av tempot. Lördag eftermiddag lägger vi till vid gruvbyn på Utö för att städa upp båten och vila en natt. Söndag seglar vi de sista 30 nm, ovana vid den närhet som finns i vår skärgård. Alla öar ligger så tätt att det känns som om vi flyger fram (i 5 knop). I Saltsjöbaden plockar vi upp Pilar och Emma så de kan vara med den sista timmen på långseglatsen in till hemmahamnen i Saltsjö-Duvnäs där släkt och vänner väntade.

Ystad-Borgholm

2010-07-29T01:39:00.003+02:00

Passar på med en vilodag igen, väntar ut ett lågtryck som drar förbi. Mycket båtar och folk, semestrande familjer eller par och de flesta snackar svenska helt plötsligt! Känns ovant. Några timmar efter oss kommer en kanadensisk båt in, Southerly 47 vid namn Shore Distans, känns bekant och det visar sig att det är Cheryll och Paul Shard, som gör filminspelningar till tv dokumentärer om sina seglingar och de platser och människor de möter. De har seglat och gjort serier i över 20 år och ska nu göra en om norra Europa/skandinavien och är på väg upp till Stockholm. Blir inbjuden till deras båt och de får tipps på ankringsställen/platser som kan vara bra för deras del. Dagen efter vill de göra en intervju med mig och Nikolina om vår segling hem från Karibien, får väl se vad det blir av detta så småningom.
Måndag 26 juli, dags för näst sista etappen till Borgholm. Lätta vindar/ingen vind och motorgång nästan hela vägen, känns tröttsamt med motorljudet nu, men vi måste framåt för att vara hemma till månadsskiftet (jobb väntar). Kommer fram tisdag kväll, provar och ringer Kjelle Wallin som är en gammal kompis, vi träffades dessutom på Bequia i Karibien där han har sin båt och seglar på vinterhalvåret. Han är på plats i sin butik i Borgholm så vi får en hel del att prata om. Dagen efter bjuds vi på grillafton i hans hus strax bredvid affären tillsammans med hans två barn Charlie och Matilda samt flickvän med två barn så det blir ganska livat, trevligt och gott.

Cuxhaven

2010-07-29T00:56:00.004+02:00

Tisdag 20 juli. Framme sent på kvällen utanför floden Elbes inlopp, ankrar ett par timmar och fortsätter kl. 2 på natten mot onsdag för att få tidvattnet med oss och kommer in till Cuxhavenstrax efter soluppgången. Här vilar vi en dag inna vi tar kanalen. Börjar kännas att vi har haft ett högt tempo nu.
Onsdag morgon går vi över till Brunnsbuttel och tar kanalens 53 nm i ett sträck, fortsätter till Femarn, som är en ö i norra Tyskland, här är färjeläget Puttgarten och vattenhålet Calle Gränz shop som säljer alkoholhaltiga drycker för nästan inga pengar alls. Här ser vi svenska bilar som lastas först till maxlast och sedan lika mycket till, antingen ska de ha kalas för några hundra pers eller sälja hemma. Vi köper en mer modest mängd, ölflak på 24 burkar kostar 80 sek t.ex.
Dagen efter, torsdag drar vi vidare, ska försöka nå Ystad eller Simrishamn, väder är det gott om nu, och vi vill förstås inte ha det i näsan eller dålig sikt. Kan hålla öppen sträckbog, vinden ökar till 25 knop nord-nord-väst och vi väljer att ta Ystad som är lättare att gå in i än Simrishamn som har vågorna tvärs inloppet. Framme fredag morgon efter visst besvär när helt plötsligt kylvattnet upphör att fungera. Seglar in till strax utanför hamninloppet, ankrar, gör båten klar med tampar/fendrar, startar motorn och raftar upp oss inom ett par minuter utanpå en annan båt.

Holland-Tyskland

2010-07-29T00:33:00.009+02:00

Fredag den 16 juli. Nikolinas kompis Julia plockas upp på Amsterdams centralstation och installeras i båten.Dagen efter går vi österut och upp genom insjön Markermeer till Enkhuizen där vi slussar ut till nästa insjö som heter Ijselmeer och övernattar strax utanför slussen i stadens marina. Här är det som ett fyrverkeri av klassiska holländska båtar, de med stora centerbord på var sida om båten, de flesta gamla, men en och annan helt nybyggd finns också. Med dessa seglar de omkring i de grunda vattnen, kan ställa dem på sandbankarna i lågvatten för musselplockning bl.a.
Dagen efter fortsätter vi över Ijselmeer, slussar ut sista gången till nordsjön igen och går hela vägen upp till Cuxhaven i Tyskland strax utanför Brunnsbuttel där Kiekanalen börjar, totalt 170 nm (320 km) ca 30 timmarr gångtid.

Falmouth-Amsterdam

2010-07-17T14:01:00.004+02:00

Tisdag den 6/7. Vi tar Engelska kanalen i några steg, första etapp blir ön Isle of Wight och staden/byn Cowes som är Englands seglarmecka. Blandat lite regn och sol under de 30 timmar vi har att göra. När vi var här på vår väg ut förra året kom vi in i hamnen en vecka senare med full aktivitet, ett flertal kappseglingar och fullt med båtar, nu kändes det halvdött, inga långseglare så långt ögat når, de som är här fullt upptagna med att se coola ut. Känns inte som likar här.
Lördag den 10/7, ut och mot Dover Strait och Calais. Lite mer sol och högtryck värmer, vi kör våra vakter, närmar oss Brighton tidig tisdag morgon och dimman kommer. Ska vi gå över till Calais på Franska sidan eller gå in till Dover? Är lite trötta på engelsk friterat käk, men får inte låta magen styra vägval alltför mycket. Vi fortsätter närmare Dover där vi kan korsa så få vi se hur läget är då. Efter 3 timmar lättar dimman och vi bestämmer oss för att gå över de 2 farlederna som går längs med kanalen. Här passerar den mesta av fartygstrafiken som ska till norra Europa och det innebär ca 1 fartyg i minuten åt varje håll. Skillnaden nu mot förra året är den sk. AIS radarn som vi har och där vi kan se de stora båtarna på skärmen, men det är inte helt lätt att skapa koll på läget bara på den och vi vill ha hyfsad visuell sikt just här. Halvvägs över så återkommer dimman igen, vi fortsätter som planerat med skarp utkik i 300 meters sikt, hör fartygen runt om oss och det fartyg som kommer närmast låg på ca. 400 meter avstånd som närmast. Vi hade då gjort öppet anrop till nord-ostgående båtarna med vårat namn, position, kurs och fart samt att en begäran att de höll koll på oss med sina radar. Efter en timme kom vi igenom och självklart lättar dimman igen, vi tar oss in till Calais och belöningen blir Moule till middag (musslor med pommes frites). På söndag kvällen ser vi finalmatchen i fotboll på seglarbaren, mest holländare så jag har den vanliga oranga fleectröjan till allnän förnöjsamhet.
Måndag den 14/7, upp genom de yttre sandbakarna norr om Calais och utanför Belgiens kust, bra vind med och trötta efter ännu ett par farledskorsningar stannar vi i Scheveningen strax norr om Rotterdams inlopp Europort) där de har en bra marina. Här återser vi Freedom som också gått in här efter att dimma slagit till. Cyklar hyr vi en dag och tar oss in till Haag, de kulturella värdena får sitt lystmäte på de lokala målarkluddarnas museum; Rembrant, Van Gog m.fl. finns här till allmän beskådning. Vi tillbringar ett par trevliga kvällar här med dom i väntan på att en hård sydväst ska lägga sig och sikten bli bättre innan vi gör en 3 timmarsgång till Ijmuidens sluss för att köra in på kanalen till Amsterdam där vi ska hämta upp Nikolinas kompis Julia som ska följa med som crew hem till Stockholm.

Falmouth

2010-07-08T23:19:00.006+02:00

Vi tillbringar 3 dygn här i sällskap med Tima, Freedom, Vikingo. Dessutom ligger här även Per Mare med en skotte på och Tahlula (katamaran) med ett engelskt par ombord och båda dessa båtarna har vi sett ett antal gånger unde året men först nu fått till att träffa. Träffpunkten här är Anchor Chain ovanför marinan, annars är stan så liten att man stöter på varandra ändå några gånger om dagen. Fin stad annars med lång nautisk historia, här finns ett riktigt fint sjöhistoriskt museum som jag och Nikolina går på. På river Fal som går in i landet en bit seglas det med de lokala små segelbåtarna, ofta med långa peken i fören och grundgåendeförstås.

Horta (Azorerna)-Falmouth (England)

2010-07-08T20:09:00.011+02:00

Onsdag 23/6. Så var det då dags att ta sista skuttet av längre slag, från ögruppen Azorerna till Falmouth i Englands sydvästra del, där engelska kanalen kan sägas börja. Tima, Freedom och Aurora stack i söndags, nu blir det vi och danska Vikingo som går samtidigt. Vi har en prognos som ser bra ut och taktiken blir som följande: Kurs 40 grader och gradvis svänga av mer mot ost och sedan rakt upp mot målet i England. Vi vill inte komma för nära Portugal där det är mest nordliga vindar, och inte heller för långt norrut så vi hamnar i fel sida om lågtrycken från nordatlanten, så det blir till att göra en s-sväng vart efter väderinfo kommer in på Navtex, pappa Nisse och Elin Alida via satelittelefon. Klockan 6 på kvällen kommer vi iväg, ett par timmar efter Vikingo. Lätta vindar men med oss och vi ställer in oss på ett par veckors segling de 1300 nm till England. Dygnen rullar på, mest uppehåll men mycket gråväder med lätta vindar, dock från rätt håll. Måndag den 28/6 kommer en val ikapp vår båt, blåser, dyker och kommer upp igen 30 meter bakom båten, mäktig, ryggen ser ut som en buss i bredd, sedan dyker den igen och försvinner. Uppskattar att det var en ca 15-20 meter lång bardval. Sedan inträder lugnet igen, ofta går det några dygn i monotoni och sedan händer någonting plötsligt och vi fumlar med kamerorna, ofta till ingen nytta för att det är försent. Kursen nu är 65 grader och vi ska slingra oss förbi ett lågtryck på lagom avstånd. Dag 7 får vi ordentlig medvind, 15 meter per sekund och vi sätter rekord i dygnsdistans, 156 nm och6,3 knop i snitt. Dagen efter kan vi dra upp en liten tonfiskmodell som kallas Albacore, 5 kg och middag för några dagar! Vi skriver den för oceanseglingsklubben obligatoriska flaskposten och sjösätter med uppgifter om oss, båt och position. Torsdag 2/7 stiger barometertrycket och indikerar en stabilisering vädermässigt. Fredag klockan 6 på kvällen går vi in i Falmouths marina efter precis 10 dygn efter att ha rundat Lizzards Point. Det visar sig att Vikingo kom in 2 timmar före oss och alltså hade exakt samma totaltid. Även Freedom och Tima är här i Falmouth.

Auras present till Horta

2010-07-08T19:59:00.005+02:00

21/6. Vi kan givetvis inte vara sämre än de andra båtarna och efter ideer, förhandling och beslut sätter Nikolina igång att skapa vår målning på en betongvägg. verkar som om vi båda har lite svårt att bara göra det sedvanliga, att måla en flagga med namnen på besättningen. Mot slutet var det en riktig kladdfia som nöjd betraktade konstverket.

Faial/Horta

2010-06-22T01:29:00.013+02:00

Ön Faial har ungefär 15000 invånare, varav de flesta bor runt staden Horta. Havet med ordentligt salt vatten sliter hårt på husen, men de flesta verkar skötas om och vid behov renoveras. Det gick några dagar innan jag kom på vad det var som jag tyckte om, förutom det gröna och den gamla historien, allt är rent! Inget skräp slängs och alla verkar hålla efter hur det ser ut runt omkring staden. Över 500 år har gått sedan öarna blev befolkade, säkert inget lätt liv med fiske, valjakt och jordbruk där de äldre gubbarna ser ut att vara huggna i sten. Numer är inkomsterna främst turism, fiske, jordbruk och processning av jordbruksprodukter, främst osttillverkning, samt vin. Alla är väldigt vänliga och verkar stolta över att ha alla långseglare i hamnen, här anses antagligen att alla soom kommer från havet är riktiga sjömän och således likställda med de egna fiskarna (inga charterbåtar i sikte). Allt är välordnat, i affärerna är det bra grejer (Brands) utan mycket av de skräpbutiker på andra håll vi sett, bl. annat i Portugals fastland.

Faial/Horta

2010-06-22T00:59:00.009+02:00

Båtar, båtar, båtar, vad är livet utan dem? Här är några av de svenska samt en norsk och en tysk.
Sublime, en Contessa 26 med matchvikt på 2,5 ton och 3 oförskräkta norska gutter.
Lollo, en Hallberg Rassy 31 med Torsten och Emi från Tyskland.
Freedom, en Mamba 31 med Claes och Helmi från Mariestad.
Bonita, en Allegro 27 som köpts i Karibien och seglas hem av 4 grabbar till Bohuslän.
Aurora, en 42 feets stålbåt med Harald och Cristel, här på väg ut mot nya mål.
Bonnie, en 45 feets stålbåt med Tommy, Helen och Annie, på väg till Stockholm.
Lokal fiskebåt och en riktigt snygg glidare i rött och vitt (lokal).

Faial/Horta

2010-06-22T00:10:00.014+02:00

En dag hyr vi bil och åker ett varv runt ön. Harald och Cristel hänger med under glada tillrop. Många hus är nurenoverade, men en del gamla stenhus finns kvar för den som vill sätta nävarna i någonting handfast och genuint. Vi tar oss till den västra sidan och tillbringar ett par timmar vid en aktiv vulkan som ligger bredvid fyren. Här har man gjort ett museum om tillväxten av den här vulkanen samt generellt om vulkaner jorden runt, intressant och bra iordningställt. Den här vulkanen reste sig ur havet 1957-58 och småpyser lite grand emellanåt. Vi fortsätter hela ön runt tills vi kommer fram vid Horta igen, där svänger vi uppåt till högsta toppen, 1200 meter, och kan se ner på den stora vulkanens krater (inte aktiv). Kvällen avslutar alla fyra på en restaurant vid havet.

Faial/Horta

2010-06-21T23:58:00.009+02:00

De flesta båtarna sätter sina bomärken runt om på kajerna i marinan, att inte göra det sägs bringa otur och på havet är man vidskeplig!!! Här ett litet urval av målningarna, vår egen kommer senare. Skulle tro att det finns ett hundratal svenska målningar runt om här. Varje år passerar ca 1400 båtar marinan på väg över Atlanten så det är ganska fullmålat.

Faial/Horta

2010-06-21T02:08:00.003+02:00

Peter Cafe Sport, den legendariska baren i Horta som ett flertal gånger blivit utnämd till världens bästa seglarbar. Grundad för 80 år sedan och med tredje generationen ägare vänder den sig till alla som vill ha en eller flera öl och höra en historia elle två. Här samlas alla djupingar från de sju haven, vinddrivna existenser och Bluewatersailors för att ge och få de saltaste berättelserna. Första kvällen vi sitter här med de andra skandinaverna ser jag en profil jag tycker mig känna igen, en gammal arbetskompis från Nacka Sjukhus, så jag går fram och ropar på Dag Ek som vänder sig om häpen. Dag, Berit och dotter Filippa är på semester ett par veckor på grannön och skulle ta ett par dagar på Faial för valskådning och en snabbsväng till det berömda kafeet. Efter en trevlig kväll kommer de ner till båten dagen efter för husesyn och samvaro i sittbrunnen. De har en liknande båt, Allegro 33och har varit i medelhavet med den flera år.

Faial/Horta

2010-06-21T00:59:00.008+02:00

På eftermiddagen seglar vi iväg sista biten mot Faial där stan heter Horta och där finns Azorernas största marina. Återigen lätta vindar, vi går omväxlande med segel och motor de 130 nm. Efter 29 timmar rundar vi Faials södra del och i bakgrunden reser sig ön Picos vulcantopp 2.200meter upp. Efter 30 timmar går vi in till marinan och spanar efter plats. Vi lägger oss temporärt första natten längs betongkajen vid marinaexpeditionen och sätter oss i kö för plats längre in. Dagen efter kommer vi in till den inre delen och kan ligga utan svell i lugn och ro. Här ligger och kommer in under de kommande dagarna många gamla bekanta samt några nya.
Tima, Voj och Freedom från Vänern. Bonnie, Ambra, Pirella från Stockholm. Aurora från Skåne. Av dessa var det bara Ambra som liksom vi gick direkt från St. Maarten, resten tog sig upp till Bermuda först innan de gick vidare till Azorerna. Alla som gått vägen över Bermuda satt fast där i ett par veckor på grund av alla lågtryck med hårda vindar som drog upp nordost från Bahamas. Efter att ha träffat och hört allas berättelser om var och ens resa ska vi inte gnälla över att vi fått gå för motor ett antal dygn. En liten sammanställning av de andra:
Aurora fick paj på autopiloten och fick handstyra hela vägen dygnet runt (3 veckor).
Pirella krökte roderaxeln i hård vind och hade svårt med styrningen.
Voj fick en knallhård gipp (storseglet sängs över till andra sidan) och bröt bommen.
Ambra blev påseglad av ett fraktfartyg och fick sidan uppskrapad (hade tur ändå som kunde ta sig vidare).
En dansk båt, Vikingo, fick roderhaveri, rigghaveri och luft i dieselrören till motorn och hade en tuff vecka innan de kunde få till nödlagningar till havs som gorde att de kunde ta sig fram.

Azorerna/Flores

2010-06-20T21:09:00.013+02:00

En liten ö med 4000 invånare och med en liten men växande turism. Den mest gröna av alla öarna och där ingen verkar stressa nämvärt. Vi lokaliserar Paulas Cafe som en spindel i byn för seglarna. Hon kan fixa diesel med leverans till hamnen, gasol, tvätt, lunch och barhäng på kvällen. Kommunen har satt upp fri WI-FI så alla seglare har tillgång till internetuppkoppling. Välordnat och rent med fina hus, en del klite mer patinerade men de flesta av de gamla husen som är i behov av renovering verkar vara på gång. Lite Vi tar en sväng upp i byn dagen efter vi kom in.

St Maarten-Azorerna

2010-06-20T19:02:00.010+02:00

Dag 3 25 maj. Vi har gjort bra fart, runt 6 knop i snitt men under dagen dör vinden ut helt! Motorgång beslutas för att behålla tempot och ligga rätt i väderplaneringen.
Dag 6, 28 maj. Vi går in i ett riktigt skitväder med vindar på mellan 25 och 35 knop (12-18 meter/sekund), regn och blixtar flashar till emellanåt. Vinden vrider till nordost, rakt emot, vi sätter kursen till 340 grader över grund, öppen bidevind och vi skiftar till stormfocken och 2 rev i storen. Vi tar ner farten ordentligt för att inte köra stäven in i de branta vågorna som kommer från alla håll. Har haft kontakt med pappa Nisse hemma för vädertolkning (vi kan inte ta ner väderprognoser till båten, till det behövs kortvågsradio eller att sattelittelefonen är installerad i datorn vilket har skitit sig), dessutom har vi konfererat med Elin Alida som kollat in väder åt oss. Bör blåsa förbi oss inom drygt ett dygn.
Dag 8, 30 maj. Efter regn kommer sol som man säger, vinden har lagt sig under natten men vågorna kommer att ligga kvar ett antal timmar, vi kan hänga ut lite blöta kläder på tork och vädra. Kursen kan återigen sättas till 40 grader (nordost).
Dag 11, 3 juni. Efter bra vind från mellan syd till nordväst ett par dagar lägger sig vinden igen. Vi gnetar vidare för motor på halvfart, stannar en gång när vi har delfiner runt om oss, Nikolina hoppar i vattnet så att alla kan ta sig en ömsesidig koll. De är väldigt nyfikna, men vågar inte komma närmare än 3-4 meter. Dygnen har sina rutiner med vakthållning, vila/sova, kolla över båten så att ingenting verkar vara på väg att gå sönder, navigera och sättain den dagliga piositionen i översiktskortet mm. En speciell rutin är det dagliga baket på morgonen som ger färska baugetter eller andra varianter till frukost vilket är en lyx.
Atlanten är stor, varje dag ser likadan ut, den stora blå pannkakan ligger där omkring oss, vi gör fart genom vattnet men har ingen känsla av att komma framåt, enda beviset att vi gör fart framåt är GPS:en som visar fart över grund och en position som flyttar oss närmare Azorerna för var dag. Börjar bli kallt i vattnet, bara 20 grader, på nätterna sätter vi på oss tröjor och långkalsonger, är ju bara 24 grader i luften!!! meter. En rovfågel, vråk tror vi, kommer flygande och vill uppenbarligen vila, tycker sig hitta den bästa platsen som är i masttoppen!!! Han (eller hon) flaxar omkring och håller i sig i allt som finns däruppe, varvid vindexen (en pil som visar vindriktning) böjs till och blir funktionsoduglig.
Dag 20, vi har sett Flores (den mest västliga av de Azoriska öarna) sedan solen gick upp och vi går in i Leijos hamn på eftermiddagen. Av de 20 dygnen har vi gått 12 dygn med motorn igång och på slutet började det kännas ganska jobbigt med motorljudet. Vi har ca 15 liter diesel kvar av de 420 och måste fylla lite innan vi går till Faial 130 nm österut. Här ligger ett 20 tal andra båtar för ankar, marina saknas men är under byggnad längst in i hamnen. Det går in en hel del svall utifrån då det bara finns en pir som inte skyddar helt, men vi bestämmer oss för att stanna över natten för att ta en sväng i stan när vi ändå är här.

St Maarten-Azorerna

2010-06-20T18:40:00.006+02:00

Lördag den 22 maj går vi ut från lagunens skydd, ankrar ett par timmar för att skrubba ren botten från biologisk ohyra som växer fortare än ett lågtryck. Klockan 11 sticker vi som andra båt, Sublime (Contessa 26) med de tre norska grabbarna hann före, Sumatra Swan 48) med de tre australiensiska besättningen sticker en timme efter oss. Västlig vind som ska vrida till sydväst innebär medvind några dagar som vi seglar åt nordost. Just nu ligger ett ordentligt lågtryck 400 nm norrut, men bör passera oss innan vi når upp dit. Den normala rutten är att gå 10 dygn norrut till 38:e breddgraden och sedan gira styrbord när västvinden ligger stabil. I år ser det dock ut som om lågtrycken drar ut över Atlanten betydligt mer söderut varför alla tre båtarna beslutar att gå direkt på målet 2400 nm bort. Risken är att hamna i för lätt eller ingen vind i stora stiltjebälten när det Azoriska högtrycket bygger upp sig. Ett par timmar efter start så får vi napp och vi drar upp en Barracuda, den fick gå tillbaka, 5 minuter senare drar vi upp en Spansk makrill på ca 4 kg. Bra början.

Sint Marten

2010-05-21T22:17:00.005+02:00

Fredag kväll 21 maj. Vi har letat efter alla smådetaljer för sista finslipning, båten är lastad med mat, dricka, vatten, diesel mm. Räknade ihop att vi nu har en kubikmeter vätska i båten om jag slår ihop 420 liter diesel (förutom tanken på 140 liter har vi 14 20 litersdunkar) 400 liter vatten och softdrinks därtill. Har umgåtts med alla djupingar som ska segla eller stanna. På baren Lagoonis som ligger bredvid marinan hänger alla riktiga seglare, inget fancy snobbställe, personal och gäster går ofta inte att se skillnad på, ibland byter alla plats utan att någon egentligen hajar vad som är på gång. Nåja, här är vi ett gäng som sticker i morgon förmiddag, vi blir nog en 4-5 stycken som ska till Azorerna. Sträckan är lång och att förutse vindar inte helt lätt. Stora områden med stiltje kan förekomma i de södra delarna och lågtryck i de norra så trixet blir att hålla oss däremellan.

Sint Marten

2010-05-20T13:40:00.002+02:00

Styrarmen till autopiloten, den del som sitter på rorkulten, verkar vara den felande länken, vi har den gamla styrarmen kvar från den förra autopiloten (består av 3 delar, styrarm, manöverpanel och dator inne i båten) som vi bytte för 2 år sedan och den fungerade bra. Verkar som om det kommit saltvatten in i motorn på styrarmen. En ny arm fanns på hyllan i Budget Marin till det facila priset av 800 US. Var bara att bita ihop och slå till. Idag torsdag ska vi ut och testa grejerna och som det ser ut nu så väntar vi ut ett par lågtryck en bit norrut och går på lördag morgon. Börjar bränna i rumpan nu, känns som vi är här på övertid och vi vill vara på gång mot Europa.

Sint Marten

2010-05-20T13:26:00.003+02:00

18/5. Efter bara ett par timmars segling så börjar autopiloten att trassla. Vad göra? Att fortsätta mot Azorerna är uteslutet. Att gå till Bermuda innebär en veckas handstyrning och kursändring genom ett lågtryck. Beslutet blir att gå tillbaka mot Sint Maarten och Simpson Bay. Känns snopet efter att Elin Alida och Tarsia tutat i lurarna som spark i baken. Innebär att snabbt fixa problemet med självstyrningen och ladda om för nystart om några dagar.

Sint Marten

2010-05-16T22:16:00.005+02:00

Så har vi kommit till den sista ön påp den här sidan Atlanten. Pilar och Emma flyger hem och jag och Nikolina seglar båten till europa med mellanlandning på Azorerna. Emma och Pilar flyger hem den 13 maj och vi andra som är kvar stic´ker måndag den 17 maj. Vädret ser bra ut kommande veckan så får vi se vad resten ger oss. Sträckan till Azorerna är ungefär 2400 nm (4500 kilometer) så vi räknar med 3,5 vecka. Mer om detta senare. Vi åker buss in till den Holländska huvudstaden Philipsburg ett par gånger för bad och fönstershopping. En dag tar vi jollen till den Franska sidans stad Marigot, som är väldigt fransk. Verkar det rörigt? Ön är alltså delad i hälften, norra delen är en del av Frankrike, den södra är en Holländsk koloni, inga gränsbevakningar finns, alla åker mellan hur som helst med bilar eller båtar. I Philipsburg får Emma frisyren fixad. Här inne i lagunen ligger Tarsia och Elin Elida som vi känner sedan tidigare, dessutom Lean och per som bor i sin båt och arbetar här. De ska dock ta upp båten på land och flyga hem över sommaren, liksom Mats och Birgitta på Tasia, som också ska tas upp över sommaren på land. Mats och Ingela på Elin Alida ska vända söderut igen för att tillbringa orkansäsongen i Grenada som normalt ligger utanför deras stråk.

St Bartholomeus

2010-05-16T22:14:00.002+02:00

St Bartholomeus, Sveriges enda historiska koloni. Nästan högst upp i Karibienkedjan ligger ön som Sverige fick mitten av 1880-talet av Frankrike i utbyte mot att de fick använda Göteborg som frihandelsområde. 96 år senare såldes ön tillbaka till Frankrike (synd nog idag) och sedan dess är den en del av frankrike. Här blandas exklusivt med det normala, vi hade hört att det skulle vara fruktansvärt dyrt här på grund av alla dollarturisterna som dumpas av från cruiserbåtarna, men, vist, lite dyrt var det men inte allt och man är inte tvungen att köpa några Diorhandväskor (inte alla håller med). En del gator hade Svenska namn i staden Gustavia. Hela ön har blivit moderniserad de sista 30 åren med vatten och avlopp samt el, och är nu ett vattenhål för de som måste bränna stålar på märkesvaror som Cartier, Rolex, Dior, Hermes som alla har egna butiker i stan. Efter en dag gick vi runt till en vik på västra sidan, Columbier, där lugnet härskade med suverän snorkling och bad. Efter en vecka på ön var det dags att ta sista skuttet till sista ön här i Karibien, St Maarten, som är en Holländs koloni. (Bilder kommer senare)

St Kitts

2010-05-16T22:13:00.001+02:00

St Kitts angör vi i tilltagande mörker efter 8 timmars segling. Vi ankrar i en liten vik för att ha möjlighet att dagen efter dyka på ett gammalt fartygsvrak som ligger på grunt vatten. Emma och Nikolina är snabba med att hänga på. Efter dyk och frukost går vi till stan för inklarering i customs och immigration. Vi lägger oss i den lilla men trevliga marinan och är redo att göra ön tillsammans med Tarcia. Vi hyr bil en dag och tar oss runt ön i lagom takt som turister. Ett gammalt romdestilleri uppe i bergen där även en massa apor levde i regnskogen, här fanns också en batikstudio där man kunde köpa batikfärgade kläder och väskor. Emma och Nikolina slog till med var sitt väskköp. Därefter körde vi upp till en gammal fästning som är ett av några världsarv som finns i Karibien. Ett museum fanns iordningställt innanför murarna som visade livet förr. Lärorikt att se och läsa om hur svarta afrikaner fångades in, köptes och transporterades liggande under många veckor i båtar för att användas som slavar i den nya världen (Nord, Mellan och Sydamerika), varav över hälften dog under resan över. Varför låg då fortet här? I stora delar av Karibien har det från 1500 och 300 år framåt varit strider mellan framför allt Spanien, England och Frankrike om vem som ska ha vilka öar, det vill säga rätten att slå ihjäl indianerna och kunna sköta slavhanteringen.
Därefter lunch och bad innan vi trötta kom tillbaka till båtarna. Kitts är nuförtiden en trevlig plats, välordnat och rent. Nu börjar det närma sig den svenska historien i Karibien och vi tar en heldag på oss att segla upp till St. Bartholomeus 35 nm norrut, som verkade ansträngande för några i besättningen.

Antigua, norra delen

2010-05-16T22:11:00.001+02:00

Efter att ha sett starten på kappseglingsveckan var frågan om vi skulle segla upp till Barbuda eller som alternativ, gå runt Antigua till den norra sidan med sina utsträckta korallrev. Vi tar ett beslut om det senare och via Jolly Harbor på västra sidan, vidare innanför reven till Great Bird Island. Här är det ett stort antal öar som på håll påminner om öar i Stockholms skärgård (på nära håll ser man ju alla kaktusar). Sammanlagt gör vi en vecka i denna del utan större trängsel med andra båtar. Här finns små fina badstränder, vatten med sikt på 25 meter och 27 grader och många fiskar. Här hittar vi ett stort antal Conch snäckor och vi provar att tillaga några stycken. Skalen tas om hand av tjejerna som putsar upp dom. Efter en dag kommer även Tarzia och ansluter. Känns som ett av de bästa ställena hittills, och dessutom; inga boatboys!!!
Tillbaka till Jolly Harbor för bunkring och avsegling mot St Kitts.

Antigua

2010-05-05T06:21:00.005+02:00

15/4. Ett par dygn gjorde vi i English harbour, sedan flyttade vi runt hörnet till Falmouth bay för att ha första parkett när Antigua Classic Sail Racing week startade. Olika klasser, bruksbåtar, förkrigs, efterkrigs, gamla klassiska kappseglingsbåtar bl.a.
Observera 45 fotsbåten strax bakom den tremastade 200 fotsbåten!
Mest imponerande var de tre J-båtarna, två gamla (ca 80 år) och en nytillverkad replika. 130 fot långa spjut, 150 ton tunga och snabba monster att hantera. I kappseglingarna höll dom inte igen utan gick för fullt.

Mot Antigua igen

2010-05-05T06:13:00.004+02:00

Sista seglingen till Antigua var endast 40 nm lång, ca 8 timmar. Halvvind i lagom styrka kändes kalas efter all motorgång. Ett tidsfördriv för tjejerna var en arkeologisk utgrävning i salongen.

Antigua-St Lucia

2010-05-05T05:45:00.005+02:00

Resan ner med båten blev en seg historia med mycket motorgång (svaga vindar) och motström på 0,5-1 knop. Vi hade att göra närmare 60 timmar ner. På vägen tillbaka tog vi ett stopp en natt i Martinique, fortsatte sedan till den lilla staden Deshaies på Guadeloupes västra del. Där var vi först inblåsta och sedan inregnade i 3dygn innan vi kunde fortsätta. I inblåsningsfasen passade jag Lase och Nikolina på att göra en vandring upp genon en flod upp till ett vattenfall tillsammans med Mats och Ingela på Elin Alida samt Mats på Tarsia. Tarsia träffade vi senast på Cabo Verde. Efter en hyfsat tuff vandring i 2 timmar kom vi upp till vattenfasllet med ett givet kallbad (24 grader).
Dagen efter regnade det uppskattningsvis 100 mm!!!
Tredje dagen gick på stan medans båten torkade upp.

Dotter/syster Nikolina hämtas upp i St Lucia

2010-05-05T05:36:00.002+02:00

Nikolina kommer med flyget till St Lucia efter att ha rest runt i asien 5 veckor med kompisar. Det var 9 månader sedan vi senast sågs så det var väldigt bra att ha dotter och syster tillbaka.

Antigua

2010-03-31T05:23:00.003+02:00

31/3. Nu gör vi en kovändning!
Vi ska sträcksegla ner till St. Lucia under 2 dygn för att möta upp stora dottern Nikolina som landar på ön i fråga den 4/4. Nikolina har rest med några kompisar i Asien/New Zeeland i drygt en månad, men ska nu joina oss sista tiden i Karibien. När Pilar och Emma flyger hem 13/5 så seglar jag och Nikolina över båten till Europa. Får se om vi kanske får tag i en extra besättning på St Maartin där vi startar den långa överfarten till Azorerna. Om inte så funkar det med oss två. Nåväl, efter att dotter är hämtad så seglar vi upp igen till Antigua igen, hit hör även Barbuda, 30 nm norr om huvudön, och här gör vi nog en vecka skulle jag tro. Räknar med att vara tillbaka i Antigua 7/4.

Antigua

2010-03-31T05:05:00.003+02:00

En störning i sinnesfriden har gjort sig påmind sedan tobago. Vår utombordare, en Zelva 4 hk, (vad är det för någonting undrar ni säkert, även jag numera), italiensk motor som sades vara japanska Yamahagrejer vid köpet, vilket inte riktigt stämde. Yamaha hade köpt den italienska fabriken och lokaltillverkar sina fyrtaktare där, men inte tvåtaktsmotorena (som vi har). Gjorde ett försök på St Martin att lämna in den till en meck som skulle vara duktig, men efter att han fick reda på modellen ville han inte befatta sig med den. Vad händer? Två gånger av tre är den svårstartad, minst 5 drag i snöret, stannar efter en stund, går oftast igång vid nytt startförsök, men inte alltid. Här får vi ofta ta oss 500-1000 meter in till en dingeponton så det är inte alltför kul att ro med jollen fullastad. Reservmotorn, en Yamaha 2 hk har inte heller varit helt pålitlig, och sista veckan int gått att få igång alls. Vi fick ett bra pris på en ny Yamaha 4 hk på marinshoppen, 7000 sek. Vi slog till och annonns skrevs på den gamla motorn: For sale, today 2 bottle of rum, tomorrow 1 bottle of rum, day after look at the bottom of deepwater area. Den gick för 2 flaskor! Livet leker och den mentala hälsan är i ordning igen (så gått det går).

Antigua

2010-03-31T04:41:00.009+02:00

26/3. Jag, Lasse, hänger med Auroras besättning Harald och Cristel på en kort vandring 250 meters stigning genom kaktusskogar och efter 45 minuter kommer vi upp till en topp på andra sidan viken. Tur att det fanns belöning däruppe i form av restaurant med fulla rättigheter och fin utsikt med English Harbour och Falmouth Harbour i bakgrunden. Kändes bra i benen eftersom den hårda fysiska träningen lyser med sin frånvaro på båten. Man kanske skulle fundera över att börja ro istället!

Antigua

2010-03-29T14:05:00.010+02:00

Vår ide om vad som var en normal respektive stor båt innan vi seglade hemifrån har blivit rejält omformat. I Pool tyckte vi att en Finskbyggd Swan 86:a var gigantisk (vår Aura är 32 fötter lång = 10 meter. 50 fots katamaraner som tidigare var som ett hus känns nu normalt. Här i Antigua samlas de riktigt stora segel och motorkryssarna där det var ett 10-tal över 100 fot och med 4 stycken över 150 fot (innebär en fritidsbåt på över 50 meter). Gänget toppas av Mirabella, världelns största enmastade segelbåt, 247 fot lång och nära 90 meters masthöjd. Efter henne kommer Tiara på 186 fot. Man kan ju förstås stå och dregla på lyxen och bekvämligheten i de här båtarna, men efter att ha sett att alla dessa har en besättning på 8-10 stycken som springer runt som illrar och putsar redan blänkande delar och serverar ägarfamiljen det som önskas verkar det inte riktigt passa vår plånbok. Eftersom vi inte har någon mekaniker, kock eller fönsterputsare tycker vi att vår lilla båt passar oss ganska bra. Vi har dessutom sett att många med större båtar och med mer utrustning (fr.a. elektronik) har haft mycket mer problem än vi = ligga stilla i hamn och vänta på reservdelar. Fick från initierad mekaniker som jobbar med båtarna här höra att om det blåser mer än 20 knop (10 meter per sekund så går dessa båtar inte ut på grund av risken för skada (vår egen kan aktivt seglas åtminstone upp till 50 knops vind . De enda som är byggda för att seglas ordentligt är J-båtarna, de gamla klassiska båtarna från början av förra seklet som tävlade i Americas cup. Den ena av de två här är Ranger som är en ny madam med 15 år på nacken.

Antigua

2010-03-29T13:28:00.010+02:00

På morgonen när vi clarerar in vid customs den 25/3 så upptäcker vi att målgången för atlantroddarna även är här. De startade den 6 december från La Gomera (vi träffade och pratade med en del där innan vi gick ner till Cabo Varde, se tidigare i bloggen) och här ligger ett 20 tal båtar. Ett överslag gör att det är ett 10-tal kvar på havet, men på gång i mål! Snabbaste roddare gick i mål på 42 dygn (väldigt snabbt) men de flesta har tagit längre tid på sig än vanligt, vinnarna i dubbelklassen går oftast i mål på ca 50 dygn, singelklassen på runt 70 dygn. Åtminstone en av tjejbåtarna hade gått i mål. På väg ut till båten frågar jag om någon är på ingång, stämmer bra det säger arrangören, om ca en halvtimma. Så under vår frukost i sittbrunnen kommer så ett par grabbar sakta roende in i viken, eskorterade av ett antal andra båtar sista biten. Som traditionen bjuder, tänds ett par handbloss när de gör entre genom viken och suger på karamellen sista kvarten, möts av ett brölande i mistlurarna från alla båtar runt omkring (även vi förstås). Jag åker in och beskådar när de kliver upp till mötande släkt och vänner efter 88 dygn på havet, samt medtävlande under ivriga gratulationer. Efter detta blir de serverade ett lagat mål mat med valfri dricka därtill, väl förkänt.

Antigua

2010-03-28T18:37:00.003+02:00

24/3. En klassiker i seglarsvängen sen 400 år! Vi går in i English Harbour där Lord Nelson hade sin bas för Engelska flottan som hade fullt upp med att kriga med spanjorer och fransmän som höll andra öar. Spanjorerna var här först med Columbus, men de tyckte att ön var för torr och övergav den frivilligt i mitten på 1500 talet. English Harbour hade en stor fördel, den var rymlig, lätt tillgänglig och passadvinden ligger rätt om man ska ut från hamnen. Viktigt förstås med de gamla fartygen som inte var så lättmanövrerade. Engelsmännen hade ön fram till 1967, sedan blev de självständiga men är en del i Brittiska samväldet.

Frankrike/Guadeloupe

2010-03-28T17:57:00.011+02:00

Port Luis! Sista ankarviken i denna del av ön innan vi går över till Antigua. Här är vi helt ensamma som fritidsbåt, bra hamn, inte överfullt av bryggor så vi har gott om plats att ankra innanför pirarna. Här är det en sak som gäller först och främst: Lay back! Alla känner alla och ingen rör sig mer än nödvändigt, men på ett skönt sätt! Ett stort lugn präglar denna stad (by). Fantastiska stränder som är nästan helt tomma förutom en och annan locals som hoppar i vattnet efter jobbet. Hela trakten är totalt "unspoilt" vilket känns befriande att hitta här. Dagen efter seglar vi över till Antigua, en skön segling i halvvind (från sidan) 40 nm.

Frankrike/Guadeloupe

2010-03-27T04:49:00.009+01:00

19/3. Vi seglar de 25 nm upp till Guadeloupes huvudstad som heter Point a`Pitre och lägger oss i marinan där (brukar annar ankra på svaj för att spara pengar och ha lugnare), vi behöver fylla vatten tvätta kläder bl.a. Marinan visar sig vara riktigt trevlig med bra personal som frågade ett flertal gånger om allt var bra. Avslappnad stämning, bra mataffär (har vi inte varit bortskämda med förutom på de franska öarna) och dessutom all tänkbar service för båtar runt hamnområdet. Här är målgången för de stora snabba flerskråvsbåtarna som är goda för över 40 knop (katamaraner och trimaraner) vilka startar i europa. Tre dagar senare lägger vi oss på svaj för att idigt på morgonen gå mot kanalen som delar Guadeloupe på mitte. River Saleè kalla den för och öppnar bara klockan 5 på morgonen för att släppa igenom de båtar som vill ta en smitväg eller se något annorlunda. Kanalen som går genom mangroveskogar är bara 2 nm lång, men är slingrig och med dåligt markerad farled vilket ger en viss spänning i mörkret. Vi är 3 båtar, en av de andra är tyska katamaranen Traumjäger. Efter kanalen ankrar vi i skydd av långa rev för att vila ett par timmar.

Frankrike/Guadeloupe

2010-03-27T04:34:00.005+01:00

Mer bilder från staden! Som de svenska motsvarigheterna finns en viss spänning i boendet, fransmän från fastlandet och andra utlänningar med stor plånbok driver upp priserna på fastigheterna vilket gör det svårt för yngre uppväxande öbor att skaffa sig något eget.

Frankrike/Guadeloupe

2010-03-27T04:04:00.011+01:00

En dag på stranden. Vi hyr en scooter en dag och hittar en fin strand, en lagun, grund och utan vågor, perfekt för Emma att simma mer självständigt i. Här får vi besök av några getter som tigger mat av de solbadande på stranden. En viss uppståndelse uppträder en stor Iguana, som traskar omkring helt ogenerat och låter sig bjudas på fruktbitar (de är fruktätare normalt sett). En av getterna blir våldsamt svartsjuk på ödlan som får uppmärkasamhet, buffar på alla som fotar och filmar, tröttnar så småningom och gör en snabb raid ner i ett gäng ryggsäckar för att leta till sig något gott. Vi får reda på att dessa öar har flest ödlor i hela karibien. På slutet kan jag sätta mig bredvid och klia den under hakan. Efter en stunds förvåning (har lite svårt att beskriva hur en ödla kan se förvånad ut bara) verkar den gilla behandlingen.

Frankrike/Guadeloupe

2010-03-27T03:32:00.014+01:00

Ön heter Terre de Huit och här ligger den lilla staden Du Bourgh i en stor bukt som sluter sig som en hästsko, väl skyddad för vågor. Vi bestämmer oss för att stanna några dagar extra, charmigt ställe där det mesta finns att få tag på. Ett konditori som bakar baugetter på morgonen som är nära en 10 poängare (vi är kräsna). Vi hittar ett hus som, en läkarmottagning, som ser ut som ett fartyg på väg ut i viken. Tjejerna spelar svårfångade när vi är vid kommunalhuset Mairie.

Frankrike/Guadeloupe

2010-03-27T03:03:00.004+01:00

12/3. Tillbaka i Europa igen! Första anhalten var den lilla ögruppen Les Saintes som hör till Guadeloupe, den största av öarna i hela ökedjan här. Ser ut som en stor fjäril på kartan och inte en av de vanligaste stråken för seglare utanför Frankrike. Saintes är väl som Smögen eller Utö i Sverige, många semestrande fransmän och en hel del seglare. När vi rundar sista udden har vi regn och en regnbåge som ser ut att gå ner rakt i den lilla staden.

Dominica

2010-03-19T20:39:00.011+01:00

Utflykten till indianreservatet. De hade ett eget slutet samhälle där de bodde. De flesta arbetade där också, men en del hade sitt utkomst utanför reservatet. Hus och fastigheter kunde bara ärvas eller ges bort, inte säljas eller belånas. En man som träffade en kvinna utifrån kunde ta in henne i deras samhälle, men en kvinna därifrån som träffade en man utifrån blev tvungen att flytta ut! Jämlikt!?!
Bilder på indianer har jag varit restriktiv med av respekt för dem, de som är tagna är med deras godkännande.

Dominica

2010-03-19T19:38:00.016+01:00

Indian River, växter, djur i kvadrat, (och med en för boysen "välförkänt rökpaus" på slutet. Grabbarna var otroligt duktiga på att göra figurer av djur med bananblad.

Dominica

2010-03-19T18:26:00.010+01:00

8 mars.
Vi seglar upp 65 nm till Dominica, en av de minst utvecklade öarna här.Vi väljer att gå förbi huvudstaden Roseau (mycket svallvågor som rullade in) i södra delen, till Portsmouth i norr, som var mer skyddad. Ön är inte speciellt begåvad med stränder där de vanliga solturisterna kan komma till och har alltså inte haft så mycket turism hitills. Hela ön är vild, bergig och med en hel del regnskog. Här finns ett landområde där ca 3000 ursprungsindianer (Caribe) bor. Vi stannade bara 4 dagar, men tog en heldag med guider. Första delen var en tur in på Indian River med en rastasnubbe som hette Andrew. Man fick bara ro i floden som hade en sträckning genom regnskog.
Den andra delen av dagen gick med minibuss till indianreservatet där de hade en del som var en utställning med historik om levnadsvillkor (för de som överlevde europeerna).
Staden Portsmouth var sliten och fattig, hade en viss charm men för oss yachties dämpades det positiva av boatboysen även här. De var inte otrevliga, men var liksom de övriga öarna söderut (som inte tillhörde Frankrike) var de väldigt glada i ganja (marijuana) som röktes så fort tillfälle uppstod, villket var ofta. Även här kände vi oss som mjölkkor som skulle blåsas på pengar.
Prisförhandling: Vi frågar om pris för en heldag med guide till floden samt med buss, vad blir totalpriset? Svar 700 ec dollar(2000sek)! Nu var vi 4 vuxna, även Christel och Harald från Aurora hängde med, så en tusenlapp för vår del blev det. Efter flodäventyret var det dags för bussen; Chaffisen öppnar sin presentation med att säga att han får en väldigt liten del av det vi betalar, han lever i stort sett bara på dricks som han får. Nåja, vi får väl se vad det kan bli säger vi oss svenskar sinsemellan. Efter en bra start där han berättar om växter och djur vi kan se på vägen är det dags för lunch. Där frågar han om vi vill se mer än bara indianreservatet, vattenfall och ett bad där, men att det kostar 450 sek extra om vi tar det. När vi gorde upp om totalpriset var det inget snack om extrapengar, utan bara en heldag att fylla efter behag. Vi blir sura och meddelar att han får köra tillbaka efter indianreservatet, varefter chaffisen surnar rejält efter en beräknad extravinst. Dricks blir bara marginellt 30 sek. Självklart hade grabbarna gjort upp innan om att försöka pressa ut mer pengar och dela på vinsten. Detta ger lite smålk i bägaren, där ön och landet annars är en fantastisk tillgång för de som är mer äventyrligt inriktade. Det finns ett 50 tal vandringsleder i olika svårighetsgrader, men det krävs ett stadigt grepp från de styrande att förändra synen på turismen hos den egna befolkningen.

Martinique/Frankrike

2010-03-19T18:07:00.005+01:00

De har lokala traditionella segelbåtar som de racar med, ohanterliga monster, smala, långa och med långa reglar för besättningen att sitta på för att hålla balansen på båten.
Emma har hittat en koja under solskyddet!
Staden St. Pierre, här fanns en av de mest kända invånarna på ön. I början av förra seklet blev det ett vulkanutbrott på Mountagne Pelee (i bakgrunden) och den enda som överlevde i staden var mannen som satt i finkan med stenväggar runt om! Om man ska in i buren ska man välja tidpunkt ordentligt.

Martinique/Frankrike

2010-03-14T17:24:00.004+01:00

Baie de Fort De France, Martiniques huvudstad och bukt, var en lätt bedagad men livfull stad. Det var svårt med sjögången i staden så vi gick över till Trois Islets där vi hade totalt lugnt vad gäller sjögången. Tuppar, höns och kor var det desto mer fart i, speciellt på sennatten! Liten charmig byhåla med färja till huvudstaden varje halvtimme. En bit utanför Fort De France fanns stora choppingcentra som var väl i klass med de stora i europa, dessutom med air condition; Emma och Pilar var saliga!

Martinique/Frankrike

2010-03-14T15:22:00.009+01:00

Tillbaka i europa! Vi går till Le Marin den 27/2, som är öns seglingsmecka. Här finns en infrastruktur som fungerar, det är rent och välordnat och här går att skaffa det som gått sönder eller behöver klompletteras.Det finns 4 stycken båttillbehörsbutiker, el, motor, 3 segelloft mm. Franska baugetter för 10:- som är goooda! På Union och andra öar kostade en baguett 30-45:- och smakade ingenting. Livet leker! Vi beställer en utökning av solskyddet på segelmakeriet och skaffar några mindre saker till båten. Kollar på katamaraner (nästa projekt?) eftersom här finns 4 olika stora charterföretag som säljer både nya och begagnade båtar, så just här fanns ett 20-tal kattor till salu just nu. Vi suger i oss info för eventuellt kommande behov. Här blir vi sittande en kväll i Aurora med Cristel och Harald samt Rolf och Deborah från Northern Light i trevlig samvaro.
Debora Shapiro och Rolf Bjelke har seglat sedan 30 år och har haft stålbåten Northern Light i drygt 20 år. Med den har de seglat ner och tillbringat 18 månader i Antarktis där de lät sig frysas fast i isen. De har skrivit flera böcker, bland annat Vinterskepp. Nu är de på väg hem till Sverige och ska skriva klart nästa bok innan de sticker från Martinique hemåt. Deras böcker brukar vara tänkvärda, välskrivna och lite provocerande.
Le Marin ligger i en stor skyddad vik som heter Cul Du Sac som är skyddad för atlantens vågor och dyning, och vi blir här en vecka.

St. Lucia

2010-03-14T13:54:00.007+01:00

24/3. Sista stoppet på St. Lucia blir Rodney Bay, seglingsmotor med en marina som är värd för bl. a. ARC båtarna som kör sitt rally från Las Palmas och hit i slutet på november, ca 350 båtar ramlar in då. Här träffar vi Elin Elida igen som vi sist såg på Tenerife. Vi tar en dagstur till huvudstaden Castries, fattigt men med en del butiker och marknadsplats. Stannar 6 dagar totalt. Efter en matmässig ökenvandring med kyckling och gris som stapelvara och dåliga grönsaker börjar vi nu känna doften av franska ostar, dags att dra till frankrike och Martinique!

St. Lucia

2010-03-14T13:40:00.004+01:00

Emma rider jolle och blir genomvåt (vilket säkert var meningen).

St. Lucia

2010-03-14T13:04:00.005+01:00

20/3. För att bygga upp St. Lucias ryckte går vi in till Marigot bay 10 nm norrut på västra sidan. Ännu ett stamställe för seglarna, men idag ser viken inte riktigt likadan som på bilderna för 20 år sedan. Trångt och fullt med mooringbojar för uthyrning gör att de som vill ligga på eget ankare får flytta ut en bra bit i viken. Här finns allt i båtväg, från små till stora och skabbiga till lyxmodeller. Här återträffar vi Aurora som vi såg senast i Prickley Bay på Grenada.

St. Lucia

2010-03-14T04:09:00.005+01:00

Vi angör St. Lucias södra del vid de två pitongerna, bergstopparna är en del av deras flaggmotiv. När vi går in mot bukten efter för att ankra blir vi mötta av en snabb boat boys, röda solglasögon på rastamodell och värsta jättesmilet, presenterar sig som Bushman och vill hjälpa till med ankringen. Här är det tajt mellan båtarna och vi måste lägga stävankaret utåt och ta en tamp från aktern upp till en palm på stranden, inte helt enkelt utan risk att skada andra båtar runt om oss. Vis av erfarenhet frågar jag om priset innan saker börjar göras; ingenting blir svaret, skumt, men han säger att han blir glad om vi vill joina dem på stranden och kanske göra upp om någon affär senare. Ok, sagt och gjort, förtöjningen fixas med bistånd av "Bushman" och hans två mågrabbar som drar in båten med hjälp av tampen från aktern. Vi börjar fixa och ordna, men efter en stund hänger han kvar vid relingen; vad vill du? -göra upp om en guidning till vattenfall eller dyl, säger han; -vi får se imorgon, säger jag, om vi vill ha det. Ordväxling utbryter varefter jag säger att jag betalar hjälpen på en gång och ger honom 10 EC dollar (30 sek) vilket är 5 under snitt taxan. Ordväxling fortsätter och jag ber honom far och flyga. Dagen efter kommer han och kräver 10 till, vill ha 20 totalt, gapar och skriker (han får natulrigtvis inte mer) vilket ger en allmänt otrevlig stämning. Vi beslutar att gå vidare direkt efter frukost!

St. Vincent

2010-03-14T03:47:00.005+01:00

Lite norrut tog vi nästa övernattning i Valliabou där en hel del av Pireates of the Caribie spelades in med en hel del rekvisit kvar. Emma jagar souvernirer i form av stenar från stranden. Här viste vi att de sk boatboysen kan vara pushiga och besvärliga, 3-4 stycken kör upp och ska hjälpa till med förtöjning, sälja grejer (allt från kokosnötter till jointar) och om man dras in i affärer blir man oftast blåst. Vartefter vi lägger tid bakom oss lär vi vartefter knepen de har så nu når vi upp till 50% sjysta dealar!!! Nästa resa vi gör är vi kanske proffs på att hantera dem. Vi lade till i en liten vik innan och gick sedan över för att ta lite bilder.

St. Vincent

2010-03-14T03:36:00.005+01:00

Vi åt på marinans restaurant en gång som hade fullt med små gröna ödlor som sprang runt borden.En störde jag med att fånga in en stund. Ett par andra störde vi inte i deras verksamhet!!!

St. Vincent

2010-03-14T03:26:00.003+01:00

St. Vincent nästa! Vi går till den södra delen med Yung Island och marinan The Lagoon. Ön är en av de grönaste i det här området med en del regnskog.

St. Vincent/Bequia

2010-03-13T16:59:00.005+01:00

På Bequia hittade vi ett av de, sannolikt minsta Penthouse. Det fanns en del hanverkare av klass, bl. annat en som gör modellbåtar i absolut toppklass. Den 10:e gick vi och firade kaptenes födelsedag på restaurant, Kjelle följde med som förstärkning.

St. Vincent/Bequia

2010-03-13T16:07:00.010+01:00

Bequia, den mest nordliga av The Grenadines kommer vi till i början av februari. Detta är en gamalt seglarmetropol som, när vi kom verkade ha sett sin glans dagar för 20 år sedan. Alla seglare går hit på vägen norrut, ska man vara positiv kan man säga att den har en viss bedagad charm. Vi var här i en vecka, mest för att vi träffade en gammal kompis, Kjell, till mig (Lasse) Han har seglat omkring i Karibien i över 20 år med sin båt Tre Viljor, en RJ140. Lite grand gjorde vi, jag tog ett par dyk med ett dykcenter där en av Bequias kända stamlokusar höll till, papegojan Charlie. Vi åkte till en sköldpaddsuppfödning som dessutom var ett sköldpaddspensionat för mindre bemedlade eller skadade paddor. Paddorna här fanns i 2 modeller, Hawkbill som är fiskätare och Green som är vegetarian. Fiskätarmodellen var lite bitiga om man höll fram handen för långt (rekomenderas ej då de lätt biter av ett finger), den andra modellen var dock fredlig och ville gjärna bli kliad på halsen.

St. Vincent/Tobago Cays

2010-02-23T13:17:00.014+01:00

Vi går ut de 4 nm till Cays, 6 små öar med ett stort rev runt om som skyddar från vågorna. Detta är en marinpark med vakter som ska se efter att alla sköter sig, man får inte ankra var som helst. En del av ön Baradal är markerad med bojar där man bara får bada därför att havssköldpaddor har sin frizon här för att lägga ägg och äta. Vi såg flera stycken stora när vi badade med snorkel och cyklop. Annat vi kunde se var stingrockor, en sandhaj, många andra revfiskar som kirurgfisk, papegojfisk och jack. Vi åkte ut till Petit Tabac där några cener i Pirates of the Carrabeanfilmerna spelades in (foto på Emma är taget mot platsen där Jack Sparrov blev ilandsatt på en ö där de sen gorde en stor brasa). Vi får sällsak av en del landbaserade djur också till Pilars stora glädje, här äter sig stora leguaner sig feta i skydd av marinparken. Även här är det affärer som gäller med boatboys som vill sälja BBQ, fisk, lobster mm. En av dessa var tydligen en pirates wannabee!!! Här träffar också vi Mare, Bonnie och Elin Elida.

St. Vincent/Mayreau

2010-02-23T13:06:00.003+01:00

Mayreau, liten trött ö med en resort i norra delen för rika semestrare. Hade dock sin charm med några hål-i-väggen affärer.Vi stannar bara en natt och fortsätter sedan mot en av Grenadinernas höjdare 4 nm bort.

St. Vincent/Union Island

2010-02-23T12:55:00.006+01:00

Vi går runt till en vik på västra sidan och ankrar några dagar. Här är det konkurans mellan aktörerna på stranden, de som ordnar BBQ för gästande båtar. Äldst och mest attityd har Sharkattack, andra artistnamn är Bollhed, Plessure m.fl. Vi äter dock ombord alla dagarna.

St. Vincent/Union Island

2010-02-23T12:42:00.005+01:00

Vi seglar vidare in i Landet St Vincent dit de flesta av öarna Gerenadinerna hör (Varriacou och Petit Martinique längst söderut hör till Grenada). Vi ska nu gå norrut genom ö-kedjan vars största tillgång är saltvatten (sol/bad/dyk för turister), annars är det begränsat med bunkringsmöjligheter, bara småbutiker med de vanligaste matvarorna som produceras inom landet.

Grenada-Carriacou

2010-02-18T02:46:00.009+01:00

En dag slår vi på stort när vi hittat et kombinerat hotell och restaurant med svenska ägare och svensk kock. Lite trötta är vi eftersom allt kokas ihop med stark curry och i princip smakar likadantmed en koktid dubbelt upp mot vad det ska vara (tort och trist). Först ska Pilar och Emma testa hängmattan, Pilar trasslar in sig en del dock och har svårt att komma ur. Så småningom kommer vi in till restauranten och vi blir belönade med en perfekt gratinerad hummer som var och en vägde över 2 kilo! Hotel Green Roof en bit norr om Hillsboro i Carriacou kan alltså rekomenderas som första klass käkställe.

Grenada-Carriacou

2010-02-18T02:11:00.006+01:00

Vi seglar vidare 22/1 till Grenadas nordligaste ö Carriacou. Här är det lite mer wild wild west i stilen. Officiellt är det historisk en tradition med smuggling av varor från skattebefriade länder nattetid hit. Vad vi fick klart för oss är att detta pågår mer än någonsin och allt går att köpa skattefritt + frakt! Carribiens billigaste vin och sprit finns på hyllorna i Carriacous affärer. Här sköter man sig själva och vill inte ha någon inblandning utifrån. Vi har några fina dagar med bad och hyrbil.

Grenada

Så här kan en kiosk se ut!

Mindelo

2010-01-07T23:56:00.001+01:00

Ett av kommunens gamla men fina hus.

Mindelo

2010-01-07T23:55:00.002+01:00

Blandat med mindre bemedlade områden.