Onsdag 23/6. Så var det då dags att ta sista skuttet av längre slag, från ögruppen Azorerna till Falmouth i Englands sydvästra del, där engelska kanalen kan sägas börja. Tima, Freedom och Aurora stack i söndags, nu blir det vi och danska Vikingo som går samtidigt. Vi har en prognos som ser bra ut och taktiken blir som följande: Kurs 40 grader och gradvis svänga av mer mot ost och sedan rakt upp mot målet i England. Vi vill inte komma för nära Portugal där det är mest nordliga vindar, och inte heller för långt norrut så vi hamnar i fel sida om lågtrycken från nordatlanten, så det blir till att göra en s-sväng vart efter väderinfo kommer in på Navtex, pappa Nisse och Elin Alida via satelittelefon. Klockan 6 på kvällen kommer vi iväg, ett par timmar efter Vikingo. Lätta vindar men med oss och vi ställer in oss på ett par veckors segling de 1300 nm till England. Dygnen rullar på, mest uppehåll men mycket gråväder med lätta vindar, dock från rätt håll. Måndag den 28/6 kommer en val ikapp vår båt, blåser, dyker och kommer upp igen 30 meter bakom båten, mäktig, ryggen ser ut som en buss i bredd, sedan dyker den igen och försvinner. Uppskattar att det var en ca 15-20 meter lång bardval. Sedan inträder lugnet igen, ofta går det några dygn i monotoni och sedan händer någonting plötsligt och vi fumlar med kamerorna, ofta till ingen nytta för att det är försent. Kursen nu är 65 grader och vi ska slingra oss förbi ett lågtryck på lagom avstånd. Dag 7 får vi ordentlig medvind, 15 meter per sekund och vi sätter rekord i dygnsdistans, 156 nm och6,3 knop i snitt. Dagen efter kan vi dra upp en liten tonfiskmodell som kallas Albacore, 5 kg och middag för några dagar! Vi skriver den för oceanseglingsklubben obligatoriska flaskposten och sjösätter med uppgifter om oss, båt och position. Torsdag 2/7 stiger barometertrycket och indikerar en stabilisering vädermässigt. Fredag klockan 6 på kvällen går vi in i Falmouths marina efter precis 10 dygn efter att ha rundat Lizzards Point. Det visar sig att Vikingo kom in 2 timmar före oss och alltså hade exakt samma totaltid. Även Freedom och Tima är här i Falmouth.
torsdag 8 juli 2010
Horta (Azorerna)-Falmouth (England)
Onsdag 23/6. Så var det då dags att ta sista skuttet av längre slag, från ögruppen Azorerna till Falmouth i Englands sydvästra del, där engelska kanalen kan sägas börja. Tima, Freedom och Aurora stack i söndags, nu blir det vi och danska Vikingo som går samtidigt. Vi har en prognos som ser bra ut och taktiken blir som följande: Kurs 40 grader och gradvis svänga av mer mot ost och sedan rakt upp mot målet i England. Vi vill inte komma för nära Portugal där det är mest nordliga vindar, och inte heller för långt norrut så vi hamnar i fel sida om lågtrycken från nordatlanten, så det blir till att göra en s-sväng vart efter väderinfo kommer in på Navtex, pappa Nisse och Elin Alida via satelittelefon. Klockan 6 på kvällen kommer vi iväg, ett par timmar efter Vikingo. Lätta vindar men med oss och vi ställer in oss på ett par veckors segling de 1300 nm till England. Dygnen rullar på, mest uppehåll men mycket gråväder med lätta vindar, dock från rätt håll. Måndag den 28/6 kommer en val ikapp vår båt, blåser, dyker och kommer upp igen 30 meter bakom båten, mäktig, ryggen ser ut som en buss i bredd, sedan dyker den igen och försvinner. Uppskattar att det var en ca 15-20 meter lång bardval. Sedan inträder lugnet igen, ofta går det några dygn i monotoni och sedan händer någonting plötsligt och vi fumlar med kamerorna, ofta till ingen nytta för att det är försent. Kursen nu är 65 grader och vi ska slingra oss förbi ett lågtryck på lagom avstånd. Dag 7 får vi ordentlig medvind, 15 meter per sekund och vi sätter rekord i dygnsdistans, 156 nm och6,3 knop i snitt. Dagen efter kan vi dra upp en liten tonfiskmodell som kallas Albacore, 5 kg och middag för några dagar! Vi skriver den för oceanseglingsklubben obligatoriska flaskposten och sjösätter med uppgifter om oss, båt och position. Torsdag 2/7 stiger barometertrycket och indikerar en stabilisering vädermässigt. Fredag klockan 6 på kvällen går vi in i Falmouths marina efter precis 10 dygn efter att ha rundat Lizzards Point. Det visar sig att Vikingo kom in 2 timmar före oss och alltså hade exakt samma totaltid. Även Freedom och Tima är här i Falmouth.
Auras present till Horta
21/6. Vi kan givetvis inte vara sämre än de andra båtarna och efter ideer, förhandling och beslut sätter Nikolina igång att skapa vår målning på en betongvägg. verkar som om vi båda har lite svårt att bara göra det sedvanliga, att måla en flagga med namnen på besättningen. Mot slutet var det en riktig kladdfia som nöjd betraktade konstverket.
tisdag 22 juni 2010
Faial/Horta
Ön Faial har ungefär 15000 invånare, varav de flesta bor runt staden Horta. Havet med ordentligt salt vatten sliter hårt på husen, men de flesta verkar skötas om och vid behov renoveras. Det gick några dagar innan jag kom på vad det var som jag tyckte om, förutom det gröna och den gamla historien, allt är rent! Inget skräp slängs och alla verkar hålla efter hur det ser ut runt omkring staden. Över 500 år har gått sedan öarna blev befolkade, säkert inget lätt liv med fiske, valjakt och jordbruk där de äldre gubbarna ser ut att vara huggna i sten. Numer är inkomsterna främst turism, fiske, jordbruk och processning av jordbruksprodukter, främst osttillverkning, samt vin. Alla är väldigt vänliga och verkar stolta över att ha alla långseglare i hamnen, här anses antagligen att alla soom kommer från havet är riktiga sjömän och således likställda med de egna fiskarna (inga charterbåtar i sikte). Allt är välordnat, i affärerna är det bra grejer (Brands) utan mycket av de skräpbutiker på andra håll vi sett, bl. annat i Portugals fastland.
Faial/Horta
Båtar, båtar, båtar, vad är livet utan dem? Här är några av de svenska samt en norsk och en tysk.
Sublime, en Contessa 26 med matchvikt på 2,5 ton och 3 oförskräkta norska gutter.
Lollo, en Hallberg Rassy 31 med Torsten och Emi från Tyskland.
Freedom, en Mamba 31 med Claes och Helmi från Mariestad.
Bonita, en Allegro 27 som köpts i Karibien och seglas hem av 4 grabbar till Bohuslän.
Aurora, en 42 feets stålbåt med Harald och Cristel, här på väg ut mot nya mål.
Bonnie, en 45 feets stålbåt med Tommy, Helen och Annie, på väg till Stockholm.
Lokal fiskebåt och en riktigt snygg glidare i rött och vitt (lokal).
Faial/Horta
En dag hyr vi bil och åker ett varv runt ön. Harald och Cristel hänger med under glada tillrop. Många hus är nurenoverade, men en del gamla stenhus finns kvar för den som vill sätta nävarna i någonting handfast och genuint. Vi tar oss till den västra sidan och tillbringar ett par timmar vid en aktiv vulkan som ligger bredvid fyren. Här har man gjort ett museum om tillväxten av den här vulkanen samt generellt om vulkaner jorden runt, intressant och bra iordningställt. Den här vulkanen reste sig ur havet 1957-58 och småpyser lite grand emellanåt. Vi fortsätter hela ön runt tills vi kommer fram vid Horta igen, där svänger vi uppåt till högsta toppen, 1200 meter, och kan se ner på den stora vulkanens krater (inte aktiv). Kvällen avslutar alla fyra på en restaurant vid havet.
måndag 21 juni 2010
Faial/Horta
De flesta båtarna sätter sina bomärken runt om på kajerna i marinan, att inte göra det sägs bringa otur och på havet är man vidskeplig!!! Här ett litet urval av målningarna, vår egen kommer senare. Skulle tro att det finns ett hundratal svenska målningar runt om här. Varje år passerar ca 1400 båtar marinan på väg över Atlanten så det är ganska fullmålat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)