Om mig

Nacka, Stockholm, Sweden
Lasse: Årsmodell -57. Har varit verksam inom akutsjukvård sedan 37 år tillbaka och de sista 35 som specialistsjuksköterska inom anestesi, utbildning och samarbetsträning i sjukvård. Har nu förmånen att få lön utan att jobba sedan mars 2022. Har i många år seglat olika modeller som har växlat under åren. Först och i turordning; Amigo 23, L 28, Maxi 84, Hanse 371 men sista bytet blev ner i storlek till en välbeprövad långfärdsbåt, OE 32, en kosterkonstruktion från början av 70-talet, men byggd -84. Jag för 12 år sedan varit ute ett år med båten, Europa ner till Cap Verde, Caribien och åter. Birgitta: Årsmodell -60. Har sedan många år arbetat med utbildning, coaching och event med sina egna båtar. Har seglat till Shetland/Skottland med sin Linjett 35 Esmeralda och runt Sydafrika med en annans båt. Seglade med som besättning över Atlanten 1986 på första Atlantrallyt ARC. Dessutom utbildad konstnär och arbetat med det sedan 25 år. Så var och en har tidigare seglat långt och länge på egen båt, men nu har bitarna fallit på plats för att komma iväg tillsammans som par och vi har stor längtan till havet och vad som finns runt om oss och bortom horisonten.

fredag 26 juni 2009

Brunnsbuttel-Cuxhaven

Väl ute går vi liksom de andra med motor och storsegel, allt förvånansvärt lugnt i början med nästan ingen medström. Efter en halvtimme kommer den igång och vi har 3-4 knop med oss + egen fart genom vattnet, 7-9 knop totalt. Senare kommer genuan upp och vi är 4 båtar som går jämt upp till Cuxhavens hamn. Vi ligger nära inloppet för att kunna slinka in snabbt när vi är ens med öppningen, allt går bra, men vi ser några andra båtar som ligger för långt ut när de börjar gira in mot öppningen och får kämpa mot strömmen för att inte driva förbi öppningen. Vi gör klart båten vid bryggan, snackar kort med de andra som gick med oss och väntar på Delfin III som var efter oss andra. Efter en timme för vi höra att de blivit indragna av rescuebåten i Cuxhaven. De mår bra men är lite skakiga, de hade fått motorproblem, gått ur farleden för att inte hamna ivägen för de stora, legat på 5 metersgränsen i djupkurvan, börjat felsöka samt gått på grund i samband med detta. Inga skador på båten förutom förtroendet för motorn.
Måndagen går åt till div. båtfix och senare på eftermiddagen kommer svåger Casi till oss som förstärkning de kommande 2 veckorna till England.

Una vez afuera navegamos al igual que los demás con el motor encendido e hizada la vela mayor, todo muy tranquilo sin casi corriente a favor. Después de media hora empezamos a adquirir más velocidad, tenemos 3- 4 nudos + nuestra propia velocidad sobre el agua, en total hacemos en total de 7- 9 nudos. Después hizamos la genua (otra vela) y navegamos junto a otros veleros, somos 4 los que entramos en el muelle de Cuxhafen. Nos acercamos a la entrada para poder virar rápidamente en el momento preciso, vemos otros yates demasiado alejados de la entrada para poder girar rápidamente y deben luchar contra la corriente para no alejarse de la entrada. Cruzamos algunos saludos y palabras con los otros yates y esperamos a Delphin III que se ha quedado atrás. Después de una hora supimos que fueron ayudados por la unidad de rescate, están un poco choqueados pero bien, habían tenido problemas con el motor entonces se salieron de la ruta para no ser un impedimento para las otras embarcaciones más grandes, estaban a 5 metros de la curva de viraje y al mismo tiempo cuando buscaban la falla quedaron trabados ya que esa parte no era profunda. El velero no sufrió daños salvo la confianza por el motor. El lunes se fué en hacer distintos arreglos en el Aura, en la tarde llegó mi cuñado Casi como tripulación de apoyo durante las 2 semanas venideras hacia Inglaterra.

Cuxhafen, qué linda ciudad, en el muelle tenían bicicletas a disposición de los visitantes así es que aprovechamos con Emma de recorrer lo máximo posible. Vimos el mercado, la zona circundante muy parecida a la parte vieja de Santiago: calle Brasil y sus alrededores. Estuvimos caminando por la peatonal y nos dimos cuenta que los alemanes toman mucho helado, grandes copas con mucha crema, muy parecido a los helados del café Paula. Lamentablemente la mayoría no habla inglés así es que la comunicación se vio frustrada. Comen muy poco vacuno, la carne favorita es el cerdo de la que hacen escalopas o milanesas cubiertas de aceite y papas fritas, todo bien balanceado y nutritivo, ja, ja. Anduvimos buscando algún sushi bar pero la variedad de restaurantes era limitada, por suerte los precios en los mismos nos favorecía enormemente.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vi följer er troget. Det ska bli spännande att höra hur seglingen till England blir! Allt gott till er!
Erik och Johan hälsar att Emma är den coolaste tjejen som finns!
Kramar från grannarna Stina och Jonas med grabbarna Erik och Johan.

Sven Strandberg sa...

Hej från Lena, Sven, Aron och Agnes samt naturligtvis katterna Rambo och Bullen!

Vi har fler långseglande vänner!
Kolla http://ellide-embla.blogspot.com/

Sven, Aron och Agnes har varit ovanför Kittelfjäll i tre veckor med fantastiskt fint väder. Varmt och molnfritt, men då kom även myggen. Hemresan gick via Norge. Här i Stockholm har det regnat mycket de senaste dagarna. Lena arbetar med det svenska ordförandeskapet i EU / Sven