Ystad-Borgholm

Passar på med en vilodag igen, väntar ut ett lågtryck som drar förbi. Mycket båtar och folk, semestrande familjer eller par och de flesta snackar svenska helt plötsligt! Känns ovant. Några timmar efter oss kommer en kanadensisk båt in, Southerly 47 vid namn Distans Shores, känns bekant och det visar sig att det är Sheryl och Paul Shard, som gör filminspelningar till tv dokumentärer om sina seglingar och de platser och människor de möter. De har seglat och gjort serier i över 20 år och ska nu göra en om norra Europa/skandinavien och är på väg upp till Stockholm. Blir inbjuden till deras båt och de får tipps på ankringsställen/platser som kan vara bra för deras del. Dagen efter vill de göra en intervju med mig och Nikolina om vår segling hem från Karibien, får väl se vad det blir av detta så småningom.
Måndag 26 juli, dags för näst sista etappen till Borgholm. Lätta vindar/ingen vind och motorgång nästan hela vägen, känns tröttsamt med motorljudet nu, men vi måste framåt för att vara hemma till månadsskiftet (jobb väntar). Kommer fram tisdag kväll, provar och ringer Kjelle Wallin som är en gammal kompis, vi träffades dessutom på Bequia i Karibien där han har sin båt och seglar på vinterhalvåret. Han är på plats i sin butik i Borgholm så vi får en hel del att prata om. Dagen efter bjuds vi på grillafton i hans hus strax bredvid affären tillsammans med hans två barn Charlie och Matilda samt flickvän med två barn så det blir ganska livat, trevligt och gott.

Cuxhaven

Tisdag 20 juli. Framme sent på kvällen utanför floden Elbes inlopp, ankrar ett par timmar och fortsätter kl. 2 på natten mot onsdag för att få tidvattnet med oss och kommer in till Cuxhavenstrax efter soluppgången. Här vilar vi en dag inna vi tar kanalen. Börjar kännas att vi har haft ett högt tempo nu.
Onsdag morgon går vi över till Brunnsbuttel och tar kanalens 53 nm i ett sträck, fortsätter till Femarn, som är en ö i norra Tyskland, här är färjeläget Puttgarten och vattenhålet Calle Gränz shop som säljer alkoholhaltiga drycker för nästan inga pengar alls. Här ser vi svenska bilar som lastas först till maxlast och sedan lika mycket till, antingen ska de ha kalas för några hundra pers eller sälja hemma. Vi köper en mer modest mängd, ölflak på 24 burkar kostar 80 sek t.ex.
Dagen efter, torsdag drar vi vidare, ska försöka nå Ystad eller Simrishamn, väder är det gott om nu, och vi vill förstås inte ha det i näsan eller dålig sikt. Kan hålla öppen sträckbog, vinden ökar till 25 knop nord-nord-väst och vi väljer att ta Ystad som är lättare att gå in i än Simrishamn som har vågorna tvärs inloppet. Framme fredag morgon efter visst besvär när helt plötsligt kylvattnet upphör att fungera. Seglar in till strax utanför hamninloppet, ankrar, gör båten klar med tampar/fendrar, startar motorn och raftar upp oss inom ett par minuter utanpå en annan båt.

Holland-Tyskland

Fredag den 16 juli. Nikolinas kompis Julia plockas upp på Amsterdams centralstation och installeras i båten.Dagen efter går vi österut och upp genom insjön Markermeer till Enkhuizen där vi slussar ut till nästa insjö som heter Ijselmeer och övernattar strax utanför slussen i stadens marina. Här är det som ett fyrverkeri av klassiska holländska båtar, de med stora centerbord på var sida om båten, de flesta gamla, men en och annan helt nybyggd finns också. Med dessa seglar de omkring i de grunda vattnen, kan ställa dem på sandbankarna i lågvatten för musselplockning bl.a.
Dagen efter fortsätter vi över Ijselmeer, slussar ut sista gången till nordsjön igen och går hela vägen upp till Cuxhaven i Tyskland strax utanför Brunnsbuttel där Kiekanalen börjar, totalt 170 nm (320 km) ca 30 timmarr gångtid.

Falmouth-Amsterdam

Tisdag den 6/7. Vi tar Engelska kanalen i några steg, första etapp blir ön Isle of Wight och staden/byn Cowes som är Englands seglarmecka. Blandat lite regn och sol under de 30 timmar vi har att göra. När vi var här på vår väg ut förra året kom vi in i hamnen en vecka senare med full aktivitet, ett flertal kappseglingar och fullt med båtar, nu kändes det halvdött, inga långseglare så långt ögat når, de som är här fullt upptagna med att se coola ut. Känns inte som likar här.
Lördag den 10/7, ut och mot Dover Strait och Calais. Lite mer sol och högtryck värmer, vi kör våra vakter, närmar oss Brighton tidig tisdag morgon och dimman kommer. Ska vi gå över till Calais på Franska sidan eller gå in till Dover? Är lite trötta på engelsk friterat käk, men får inte låta magen styra vägval alltför mycket. Vi fortsätter närmare Dover där vi kan korsa så få vi se hur läget är då. Efter 3 timmar lättar dimman och vi bestämmer oss för att gå över de 2 farlederna som går längs med kanalen. Här passerar den mesta av fartygstrafiken som ska till norra Europa och det innebär ca 1 fartyg i minuten åt varje håll. Skillnaden nu mot förra året är den sk. AIS radarn som vi har och där vi kan se de stora båtarna på skärmen, men det är inte helt lätt att skapa koll på läget bara på den och vi vill ha hyfsad visuell sikt just här. Halvvägs över så återkommer dimman igen, vi fortsätter som planerat med skarp utkik i 300 meters sikt, hör fartygen runt om oss och det fartyg som kommer närmast låg på ca. 400 meter avstånd som närmast. Vi hade då gjort öppet anrop till nord-ostgående båtarna med vårat namn, position, kurs och fart samt att en begäran att de höll koll på oss med sina radar. Efter en timme kom vi igenom och självklart lättar dimman igen, vi tar oss in till Calais och belöningen blir Moule till middag (musslor med pommes frites). På söndag kvällen ser vi finalmatchen i fotboll på seglarbaren, mest holländare så jag har den vanliga oranga fleectröjan till allnän förnöjsamhet.
Måndag den 14/7, upp genom de yttre sandbakarna norr om Calais och utanför Belgiens kust, bra vind med och trötta efter ännu ett par farledskorsningar stannar vi i Scheveningen strax norr om Rotterdams inlopp Europort) där de har en bra marina. Här återser vi Freedom som också gått in här efter att dimma slagit till. Cyklar hyr vi en dag och tar oss in till Haag, de kulturella värdena får sitt lystmäte på de lokala målarkluddarnas museum; Rembrant, Van Gog m.fl. finns här till allmän beskådning. Vi tillbringar ett par trevliga kvällar här med dom i väntan på att en hård sydväst ska lägga sig och sikten bli bättre innan vi gör en 3 timmarsgång till Ijmuidens sluss för att köra in på kanalen till Amsterdam där vi ska hämta upp Nikolinas kompis Julia som ska följa med som crew hem till Stockholm.

Falmouth

Vi tillbringar 3 dygn här i sällskap med Tima, Freedom, Vikingo. Dessutom ligger här även Per Mare med en skotte på och Tahlula (katamaran) med ett engelskt par ombord och båda dessa båtarna har vi sett ett antal gånger unde året men först nu fått till att träffa. Träffpunkten här är Anchor Chain ovanför marinan, annars är stan så liten att man stöter på varandra ändå några gånger om dagen. Fin stad annars med lång nautisk historia, här finns ett riktigt fint sjöhistoriskt museum som jag och Nikolina går på. På river Fal som går in i landet en bit seglas det med de lokala små segelbåtarna, ofta med långa peken i fören och grundgåendeförstås.

Horta (Azorerna)-Falmouth (England)

Onsdag 23/6. Så var det då dags att ta sista skuttet av längre slag, från ögruppen Azorerna till Falmouth i Englands sydvästra del, där engelska kanalen kan sägas börja. Tima, Freedom och Aurora stack i söndags, nu blir det vi och danska Vikingo som går samtidigt. Vi har en prognos som ser bra ut och taktiken blir som följande: Kurs 40 grader och gradvis svänga av mer mot ost och sedan rakt upp mot målet i England. Vi vill inte komma för nära Portugal där det är mest nordliga vindar, och inte heller för långt norrut så vi hamnar i fel sida om lågtrycken från nordatlanten, så det blir till att göra en s-sväng vart efter väderinfo kommer in på Navtex, pappa Nisse och Elin Alida via satelittelefon. Klockan 6 på kvällen kommer vi iväg, ett par timmar efter Vikingo. Lätta vindar men med oss och vi ställer in oss på ett par veckors segling de 1300 nm till England. Dygnen rullar på, mest uppehåll men mycket gråväder med lätta vindar, dock från rätt håll. Måndag den 28/6 kommer en val ikapp vår båt, blåser, dyker och kommer upp igen 30 meter bakom båten, mäktig, ryggen ser ut som en buss i bredd, sedan dyker den igen och försvinner. Uppskattar att det var en ca 15-20 meter lång bardval. Sedan inträder lugnet igen, ofta går det några dygn i monotoni och sedan händer någonting plötsligt och vi fumlar med kamerorna, ofta till ingen nytta för att det är försent. Kursen nu är 65 grader och vi ska slingra oss förbi ett lågtryck på lagom avstånd. Dag 7 får vi ordentlig medvind, 15 meter per sekund och vi sätter rekord i dygnsdistans, 156 nm och6,3 knop i snitt. Dagen efter kan vi dra upp en liten tonfiskmodell som kallas Albacore, 5 kg och middag för några dagar! Vi skriver den för oceanseglingsklubben obligatoriska flaskposten och sjösätter med uppgifter om oss, båt och position. Torsdag 2/7 stiger barometertrycket och indikerar en stabilisering vädermässigt. Fredag klockan 6 på kvällen går vi in i Falmouths marina efter precis 10 dygn efter att ha rundat Lizzards Point. Det visar sig att Vikingo kom in 2 timmar före oss och alltså hade exakt samma totaltid. Även Freedom och Tima är här i Falmouth.

Auras present till Horta

21/6. Vi kan givetvis inte vara sämre än de andra båtarna och efter ideer, förhandling och beslut sätter Nikolina igång att skapa vår målning på en betongvägg. verkar som om vi båda har lite svårt att bara göra det sedvanliga, att måla en flagga med namnen på besättningen. Mot slutet var det en riktig kladdfia som nöjd betraktade konstverket.