Tobago

Casi har varit på ön i ett par veckor för att dyka innan vi kommer. Här firar vi nyårsafton med kokt lobster. Dagen efter kommer Lollo med Torsten och Luciano in från havet efter 25 dygn, de har valt att inte gå för motor och hamnade i svagare vindar än vi. Grabbarna har överlevt på nudlar och mackor så vi släpade ut dom på restaurant på kvällen.

Tobago

Lotta och svåger Casi bjuder mig (Lasse) på en PADI dykkurs som tack för deras deltagande på olika sträckor. Annie och hennes bror Nicklas tar samma kurs.

Tobago

Stället som är navet i byn är hamngatan med byns gula supermarket, restauranter och fiskmarknaden. Övriga bilder från byn.

Tobago

Vi går upp till den lilla byn Charlotteville och klarerar in oss och båten. Här är öns fiskecentrum och ofta får vi erbjudande om att köpa direkt från någon av båtarna som passerar oss på väg in mot stranden.

Tobago

Den delo där seglarna lägger sig i den stora viken heter Pirates Bay och här är vi mellan 14-20 båtar som ligger. 3 Svenska, vi, Bonnie och Mare. 3 från Norge och 4 från Danmark ger ett visst skandinaviskt övertag.

Tobago

Efter 17 dygn och 18 timmar går vi sakta in mot Man of Wor Bay på juldagsmorgonen efter att ha tagit ner farten sista natten för att vänta in soluppgången inför proceduren med att leta lämplig plats och ankra.

Mot andra sidan

Sista solnedgången innan vinden kommer tillbaka.

Mot andra sidan

Ingen vind, det känns som att sitta mitt i en blå pannkaka där vi gör fart genom vattnet men befinner oss hela tiden i mitten. Endast gps och plotter visar oss att vi faktiskt rör oss i en viss riktning. En plats på havet är bara en matematisk formel presenterad i latitud och longitud, fasta referenser finns inte. Helt plötsligt kommer en vindpust någon minut, sedan avtar den igen. Vind, vågor värme hänger ihop integrerat. Motorn är månen, solen och jordens rotation som ger den sk Corioliskraften som sätter fart på strömmar och tidvatten samt värme som ger luftförflyttningar. Havet är stort, rytmiskt, orytmiskt, behagligt, obehagligt, djupt och osynligt förutom den lilla pannkaka som vi ser från sittbrunnen.

Mot andra sidan

Under fyra dygn hade vi stiltje med helt blankt vatten. Vi gick för motor under dessa dagar och passade på att bre ut oss lite mer på däcksytan. Fördäcket turades vi om att använda till att sudda bort ränderna efter badkläderna.

Mot andra sidan

Flygfiskar, alltid närvarande i tropikernas hav, här en liten och en mellanstor som i smyg landat på däck på natten. Om vi såg när de slog ner på däck släppte vi alltid tillbaka dessa vackra speciella djur.Som små och upp till mellanstorlek är de stimfiskar som vi ofta ser fly undan genom att ta en kort flygtur åt sidan när vi kommer seglande. De större verkar ha mer självtillit och ses ofta spräcka vattenytan och dra iväg upp i luften med ett par sista pisksnärtar med stjärtfenan, elegant med full kontroll och stryrbarhet, en eller två meter ovanför vattenytan följer de vågorna, gör babords eller styrbordsgirar till synes för skojs skull och dyker ner efter ett hundratal meter.

Mot andra sidan

En dag blir en intensivupplevelse i monotonin. Vid lunch kommer en grupp Pilotvalar ikapp för att kolla in vad vi är för ena gökar (om de nu har någon referens till gökar). De är mellan 4-6 meter långa och väger ungefär 10 gånger mer än en delfin, vilket märks när de kommer upp och blåser ut och drar in ny luft, ett kraftfullt wooshhh. De simmar runt båten en timme innan de sticker vidare.
Senare på eftermiddagen får Lotta syn på en annan val strax akterut, den dyker under båten och kommer upp på styrbords sida 5 meter ut, en späckhuggare med sin höga ryggfena och svartvita teckning!!!!

Mot andra sidan

En av många solnedgångar under resan. Här är det lite Squallvarning, dvs korta lokala regnmoln som kan ge även åska/blixtar. Efter ett antal dagar iväg blir det inte så viktigt längre med datum eller vilken veckodag det är. Allt flyter ihop till rutiner som följs varje dag.

Mot andra sidan

Vi rullar vidare. Med vinden in från aktern blir gången ofta slingrande med pendling från sida till sida.

Mot andra sidan

Men den här blir file!!! En stor Bonito på 9,5 kilo som vi har att äta de kommande 5 dagarna. Tur vi har en bra kylbox! Vi pausar dock fiskandet ett tag framåt.

Mot andra sidan

En till som åker tillbaka.

Mot andra sidan

Fisketävlingen börjar! Lotta drar upp en liten Guldmakrill (alt. Mahi Mahi, eller Dolphinfish). Den är så liten att den åker tillbaka för tillväxt till nästa resa.

Mot andra sidan

Frukost med nybak!

Mot andra sidan

Vinden in från aktern och ett segel åt vardera håll.

Mot andra sidan

Nu är det allvar och anspänningen känns. Vi förbereder att hissa segel, rakt förut ligger Tobago på kurs 272 grader, 2,5-3 veckor bort över havet. Känns mäktigt!

Mot andra sidan

Milo och hennes besättning vinkar av ordentligt när vi går ut för att hissasegel. Fisketävling är utlyst, störst fisk under överfarten vinner (någonting?) Lollo går iväg strax efter oss också mot Tobago. Milo och Circe kommer efter om någon vecka.

Mot andra sidan

Måndag 7/12. Vi lägger loss och brölar i mistluren! Alla som går iväg gör detta, varvid alla andra besättningar fyller i med sina mistlurar och ett riktigt oväsen utbreder sig för at önska lycka till med överseglingen. Ulla, Christer, Torsten och Luciano på bryggan.

Mindelo

Vad tyckte vi då om Cabo Verde? Trevligt, vänligt, en växande ekonomi och demokrati sedan 20 år. Invånarna är stolta över sitt land som höjt sig under en kort period jämfört med övriga afrikanska länder. Fortfarande fanns många fattiga, men det fanns också gratis sjukvård och ett ökat välstånd. Som tur är har de varit restriktiva med att tillåta resorter där utländska ägare tar med sig egna anställda och leverantörer vilket inte bidrar till landets utveckling. Vi kommer gärna tillbaka i någon form som ett mer genuint resmål än ex. Kanarieöarna.

Mindelo

Vakthunden och ägarinnan på mondäna restaurant Gaudi

Mindelo

Lotta, Luciano och Torsten.

Mindelo

Uppladdning på restaurant inför den långa sträckan mot Tobago. Vi är i marinan 3 svenska båtar från Oceanseglingsklubben, vi på Aura, Ulla och Christer på Circe och Milo på Artemisa. Sedan är i gänget de tyska grabbarna Torsten och inhyrd besättning Luciano, samt tysksvenskarna på Kristina II. Här jag, Ulla, Christer och en av grabbarna på Kristina II.

Mindelo

Torsten på sin båt Lollo som vi samseglat med till och från sedan norra spanien.

Mindelo

En nöjd Emma på stan.

Mindelo

Piar hämtade sig snabbt efter några restaurantbesök och svängar på stan.

Mindelo

Emma, Pilar och Lotta framför den välskötta marinans kontor. En man från tyskland, Peter Brossman har under 15 år jobbat upp verksamheten från ingenting till en av debästa marinorna vi varit på, kunnig, kompetent och trevlig personal. Han har startat ett utbildningsprogram för yngre killar och tjejer till att bli professionell marinero anställda på marinan. Tidigare fanns bara boatboys helt utan utbildning som mötte upp båtarna på redden när de ankrade och erbjöd tjänster.

Mindelo

Så här kan en kiosk se ut!

Mindelo

Ett av kommunens gamla men fina hus.

Mindelo

Blandat med mindre bemedlade områden.

Mindelo

Mindelo

En växand medelklass visar att landet har utvecklats mycket sista 20 åren.

Mindelo

Många av både barn och vuxna hade fantasifulla flätor.

Mindelo

Mindelo

Visar sig vara en stad i pastellfärger, mest gamla blandat med lite nya hus.

Mot Cabo Verde

Dag 6 kommer vi fram och går in mot Mindelo och dess hamn, en ny marina sägs ska finnas sedan ett par år vilket visar sig stämma. Nu är dessutom plågan över för Pilar som har varit sjösjuk i princip hela vägen och knappt kunnat äta eller dricka. Gemensamt beslut blir att Pilar och Emma flyger hem över jul och flyger till Grenada runt nyår. Pilar har ändå satt rekord i beslutsamhet under resan hitintills att trots illamående vilja fortsätta, men det får vara en gräns när det kan bli fysiskt farligt, det är ju skillnad på 6 dagar och uppemot 20 som sträckan till Tobago är. Men nu är vi i Mindelo som är staden på ön sao Vincent i nordvästra delen av Cabo Verde och det ska vi utforska förstås.

Mot Cabo Verde

Syster Lotta bestämmer sig för att en svabbning av däck är kul.

Mot Cabo Verde

Hej då till Gomera

Mot Cabo Verde

Måndag 24/11 startar vi mot Cabo Verde, passadvinden känns stabil från nordost, dvs vinden snett bakifrån vilket ger bra fart och lugn gång (i princip). Pilar och Emma har laddat upp med sjösjukepreparat men förväntar sig själva att få en släng av sjösjukan ändå. Vi har medström som tillägg till medvinden så farten är bra, mellan 6-8 knop. Ett par av dagarna är det lite lättare vind med besvärlig kors-sjö från flera håll vilket inte gör livet lättare för (framför allt) Pilar. En dag har vi lite hårdare vind från sydost som drar med sig ökendam från Afrikas fastland vilket ger en konstig rödgul färg på himlen. Jag har läst att om det är riktigt hård vind så kan sikten gå ner som tät dimma, men med klar sikt rakt upp, men vi klarar oss från det. Det är ju inget problem till havs, men vid angöning av Cabo Verde kan det vara lurigt om man bara har tillgång till kompass och logg. Vi har visserligen en kartplotter samt gps.er i reserv, men all elektronik kan ju slås ut av ett åskoväder om man har otur.

La Gomera

Vi har nu packat klart, syster Lotta har kommit som extra förstärkning och det är dags att lägga loss för seglingen mot Cabo Verde, 800 nm bort i 220 grader över grund. Beräknar en veckas segling.

La Gomera

Pappa Lasse ser ut över vattnet. Ön Hierro i bakgrunden.

La Gomera

Emma och Pili klättrar tillbaka från en liten stig.

La Gomera

Vi har en hyrbil en dag och åker runt ön.

La Gomera

Annie på Bonnie blir upphissad i riggen för att göra en sista koll inför deras start mot Tobago.

La Gomera

Nya solskyddet över sittbrunnen.

La Gomera

Emma har hittat svärd som växer på träd!