Om mig

Nacka, Stockholm, Sweden
Lasse: Årsmodell -57. Har varit verksam inom akutsjukvård sedan 37 år tillbaka och de sista 35 som specialistsjuksköterska inom anestesi, utbildning och samarbetsträning i sjukvård. Har nu förmånen att få lön utan att jobba sedan mars 2022. Har i många år seglat olika modeller som har växlat under åren. Först och i turordning; Amigo 23, L 28, Maxi 84, Hanse 371 men sista bytet blev ner i storlek till en välbeprövad långfärdsbåt, OE 32, en kosterkonstruktion från början av 70-talet, men byggd -84. Jag för 12 år sedan varit ute ett år med båten, Europa ner till Cap Verde, Caribien och åter. Birgitta: Årsmodell -60. Har sedan många år arbetat med utbildning, coaching och event med sina egna båtar. Har seglat till Shetland/Skottland med sin Linjett 35 Esmeralda och runt Sydafrika med en annans båt. Seglade med som besättning över Atlanten 1986 på första Atlantrallyt ARC. Dessutom utbildad konstnär och arbetat med det sedan 25 år. Så var och en har tidigare seglat långt och länge på egen båt, men nu har bitarna fallit på plats för att komma iväg tillsammans som par och vi har stor längtan till havet och vad som finns runt om oss och bortom horisonten.

fredag 26 juni 2009

Brunnsbuttel-Cuxhaven

Väl ute går vi liksom de andra med motor och storsegel, allt förvånansvärt lugnt i början med nästan ingen medström. Efter en halvtimme kommer den igång och vi har 3-4 knop med oss + egen fart genom vattnet, 7-9 knop totalt. Senare kommer genuan upp och vi är 4 båtar som går jämt upp till Cuxhavens hamn. Vi ligger nära inloppet för att kunna slinka in snabbt när vi är ens med öppningen, allt går bra, men vi ser några andra båtar som ligger för långt ut när de börjar gira in mot öppningen och får kämpa mot strömmen för att inte driva förbi öppningen. Vi gör klart båten vid bryggan, snackar kort med de andra som gick med oss och väntar på Delfin III som var efter oss andra. Efter en timme för vi höra att de blivit indragna av rescuebåten i Cuxhaven. De mår bra men är lite skakiga, de hade fått motorproblem, gått ur farleden för att inte hamna ivägen för de stora, legat på 5 metersgränsen i djupkurvan, börjat felsöka samt gått på grund i samband med detta. Inga skador på båten förutom förtroendet för motorn.
Måndagen går åt till div. båtfix och senare på eftermiddagen kommer svåger Casi till oss som förstärkning de kommande 2 veckorna till England.

Una vez afuera navegamos al igual que los demás con el motor encendido e hizada la vela mayor, todo muy tranquilo sin casi corriente a favor. Después de media hora empezamos a adquirir más velocidad, tenemos 3- 4 nudos + nuestra propia velocidad sobre el agua, en total hacemos en total de 7- 9 nudos. Después hizamos la genua (otra vela) y navegamos junto a otros veleros, somos 4 los que entramos en el muelle de Cuxhafen. Nos acercamos a la entrada para poder virar rápidamente en el momento preciso, vemos otros yates demasiado alejados de la entrada para poder girar rápidamente y deben luchar contra la corriente para no alejarse de la entrada. Cruzamos algunos saludos y palabras con los otros yates y esperamos a Delphin III que se ha quedado atrás. Después de una hora supimos que fueron ayudados por la unidad de rescate, están un poco choqueados pero bien, habían tenido problemas con el motor entonces se salieron de la ruta para no ser un impedimento para las otras embarcaciones más grandes, estaban a 5 metros de la curva de viraje y al mismo tiempo cuando buscaban la falla quedaron trabados ya que esa parte no era profunda. El velero no sufrió daños salvo la confianza por el motor. El lunes se fué en hacer distintos arreglos en el Aura, en la tarde llegó mi cuñado Casi como tripulación de apoyo durante las 2 semanas venideras hacia Inglaterra.

Cuxhafen, qué linda ciudad, en el muelle tenían bicicletas a disposición de los visitantes así es que aprovechamos con Emma de recorrer lo máximo posible. Vimos el mercado, la zona circundante muy parecida a la parte vieja de Santiago: calle Brasil y sus alrededores. Estuvimos caminando por la peatonal y nos dimos cuenta que los alemanes toman mucho helado, grandes copas con mucha crema, muy parecido a los helados del café Paula. Lamentablemente la mayoría no habla inglés así es que la comunicación se vio frustrada. Comen muy poco vacuno, la carne favorita es el cerdo de la que hacen escalopas o milanesas cubiertas de aceite y papas fritas, todo bien balanceado y nutritivo, ja, ja. Anduvimos buscando algún sushi bar pero la variedad de restaurantes era limitada, por suerte los precios en los mismos nos favorecía enormemente.

Portarna öppnas, samt Delfin III







Söndag 21/6, vi lägger loss från bryggan och samlas med Delfin III och 7 andra båtar utanför slussen för att vänta in nästa utslussning vid 12:30. En större motorbåt tar chansen att slussa ut med ett stort fartyg, risken är att man då trycks in i porten bakom när fartyget drar igång sin maskin. Inne i slussen går det förvånansvärt lugnt till och vi höjs1 meter till nivån på utsidan. När stålportarna öppnas uttrycker Pilar en kommentar att efter gårdagens diskussioner om tidvatten, strömmar osv känns det som om porten till Mordor och Orcherna öppnas (för den som läst Sagan om ringen).
Domingo 21 soltamos las amarras y nos juntamos con Delfin III y otros 7 yates afuera de la esclusa para esperar nuestro turno a las 12:30. Una lancha grande aprovecha y se mete en la esclusa detrás de con un barco enorme, el problema de esto es que se corre el riesgo de aplastarse contra los portones cuando el barco acelera para salir de la esclusa. Nuestro turno fue muy tranquilo, nos elevamos un metro. A Pilar le parecieron estas puertas como los portones de Mordor a la que Frodo llega después de tantos incidentes, los nuestros fueron todas las conversaciones sobre mareas, corrientes, etc...
A mí esas conversaciones me aburren así es que yo no suelo participar de ellas, yo me hago cargo de preparar el yate, que todo esté estibado para que no vuelen las cosas, salir a conocer el lugar, mirar vidrieras. Por supuesto hicimos una visita a un restaurant, mucho más barato, no tarjeta y no inglés, Emma estaba un poco avergonzada al principio cuando su madre trató de comunicarse con la mesera, como yo no me acuerdo del alemán (con excepción algunas palabras) quedaba solo sonidos así es que me puse a sonar como una vaca, cerdo, etc ... nos reímos tanto con la chica que incluso ella se acercó para mostrarme algo en la carta y empezó a cacarear. Con asombro descubrimos que la prohibición de fumar no rige como en Suecia en Alemania ya que todavía tienen un lugar del local para fumadores.
Caminando y observando noté que toman mucho helado sirviendo en las heladería tremendas copas con mucha crema, salsas, etc... las tortas, masas o pasteles son iguales a los de Chile, el pan también muy similar, ellos comen más cerdo que vacuno, comen todo acompañado con papas fritas, y muchas, muchas milanesas o escalopas con distintas salsas, después de esto no es necesario hacer pruebas para saber si uno tiene o no colesterol!!!!!!!!


Aura i Brunnsbuttels hamn innanför slussarna ut i nordsjön. Ett kryssningsfartyg är på väg in i kanalen.

Aura en el muelle Brunnsbuttels antes de las esclusas. Un crucero entrando al canal

torsdag 25 juni 2009




Dagen efter trodde vi att det skulle vara anstormning in i den gamla slussen, men vi var faktiskt bara 3 segelbåtar som gick in tillsammans. De stora fartygen går igenom i huvudsak i den nya delen som är bredare. Det är bara tillåtet att gå på kanalen i dagsljus som är föutbestämda tider av kanalbolaget. Några stopp kan göras på vägen vid en liten sjö och några mindre kanalavstickare, ankring i huvudkanalen är förbjudet då den tunga trafiken går dygnet runt med pilot ombord. När vi mötte de största fartygen kändes det lite trångt då kanalen är mellan 110-160 meter bred. Totala längden är 55 nm (104 km), vi tänkte först stanna strax innan halva vägnen och förtöja över natten, men det var ett riktigt blåshål så vi körde på hela vägen och var framme vid 21 på kvällen. När vi förtöjde i staden Brunnsbuttel innanför slussarna började ett par vinka yvigt, det var Sanna och Ralph som med sin segelbåt Ballad vid namn Delfin III har tänkt ta sig ner till Portugal till i höst. Vi träffades dagen efter på kvällen och snackade en hel del om vidare planer. Vi kom överen om att börja med en kort tur till Cuxhaven på söndagen och ett livligt diskuterande om tidvatten, lämplig avgångstid, hur tar vi oss in i hamnen i Cuxhaven med 5 knops medström så vi inte sitter som ett frimärke i piren efter hamninloppet osv. Det här med tidvatten är helt nytt för oss (med egen båt). Vi kollade igenom de olika böckerna och kartorna ett antal gånger innan vi enades om att gå igenom slussen kl. 12 söndag, tidvattenströmmen med oss och måttlig nordvästvind (kraftig vind mot strömmen gör att vågorna reser sig till det dubbla eller mer).
Al día siguiente creímos que habrían muchos barcos en la esclusa pero entramos 3 veleros juntos, los barcos cargueros tienen otra entrada que es más ancha. El canal solo se puede navegar durante la luz del día, a un horario determinado, se pueden hacer cortas paradas en algunos lugares pero el anclar está prohibido, el tránsito de barcos es incesante, cuando nos encontramos con el primer carguero el canal pareció bastante angosto ya que solo tiene 100- 160 mts de ancho. Tiene 55 millas marinas de largo (104 km). Al principio pensamos parar en la mitad para pasar la noche pero no se estaba a bien cubierto así es que seguimos hasta el final llegando a las 21 hrs. Al llegar a la ciudad Brunnsbuttel nos encontramos con una pareja que nos saludaba calurosamente, son Sanna y Ralph que a bordo de su velero Delphin III piensan navegar hacia Portugal en el otoño, nos encontramos con ellos al otro día para compartir ideas y planes, decidimos navegar una etapa corta hacia Cuxhaven el domingo, fogosas discusiones acerca de la marea, la mejor hora para partir, cómo haríamos para entrar en el muelle con 5 nudos de corriente a favor para evitar quedar como estampillas en la entrada del muelle. El tema de la marea es nuevo para nosotros. Leímos todos los libros y mapas correspondientes llegando a la conclusión de partir el domingo empezando por pasar la esclusa a las 12 hrs con la marea y corriente a nuestro favor, un viento aceptable ya que un viento fuerte contra la corriente hace que las olas se alcen el doble o más.

tisdag 23 juni 2009


Torsdag 18/6. Strax efter lunch går vi mot Kiel/Holtenau 30 nm sydväst ut. Bra segling och lite fjärilar i magen inför mötet med den starkt trafikerade farleden till porten mellan Östersjön och Nordsjön genom Kielkanalen. Vi kommer fram på kvällen och går sakta in mot slussarna. Vi förtöjer vid den långa bryggan utanför slussarna och kollar in alla andra som ska eller har slussat igenom (beroende på åt vilket håll de ska). Säkert ett 20 tal stora Holländska skutor och en i övrigt brokig skara båtmodeller. Den som är uppmärksam kan se en röd båt som heter Steinlager som överlägset vann Whitbred round the world race i slutet på 80-talet med Peter Blake som skipper. Häftig båt!
Jueves 18. Inmediatamente después del almuerzo partimos hacia Kiel/Holtenau a 30 millas marinas al sur. Buena navegación y con un poco de cosquillas en la panza al enfrentarnos a la ruta del canal Kiel ya que es ruta con tráfico pesado, llegamos en la tarde y entramos lentamente en las esclusas, hay que atar el velero a lo largo del pontón y esperar que el agua ascienda. Vemos una veintena de enormes carabelas holandesas. En la foto se ve un velero rojo que se llama Steinlager que ganó la carrera Whitbred alrededor del mundo a fines de los 80 con Peter Blake al mando.
Esa noche salimos a caminar un rato y nos encontramos con un hotel muy lindo, el bar con vista al mar, queríamos comer un postre y ví que había kuchen pero se había terminado. Nos encontramos con el mismo problema monetario: no aceptan tarjetas, tratar de comunicarnos casi fue imposible ya que no hablaban inglés, lo positivo: más barato que en Suecia.


Onsdag 17/6. Vi tar oss genom smålandet, viker av söderut längs Langeland, svag vind och lite motström gör att vi viker av runt södra hörnet på Langeland och går in till Bagenkops hamn för att vänta in mer västlig vind dagen efter. Fint och välordnat, nästan bara tyska båtar som brukar ta tidig semester.
Miércoles 17, seguimos a lo largo de Langeland, viento suave y poca corriente hace que anclemos en Bagenkops a la espera del viento hacia el oeste. El club muy lindo y bien organizado, casi todos los yates que hay son alemanes.


Solnedgång över Skånekusten
Atardecer en la costa de Skåne (Suecia)
Söndag 14/6. Vinden har lagt sig till 6 m/s, västlig vridande till nordväst. Vi kryssar oss sakta rakt västerut förbi Ystad mot Trelleborg under kvällen. Senare på kvällen viker vi av mot sydväst och danska smålandet för att eventuellt gå innanför Danska öarna för lite sjölä och att undvika den tunga trafiken mot Kiel. Kväll går över i natt, vi tar oss sakta framåt och vi kollar runt om oss med jämna mellanrum med hjälp av äggklocka som sätts 10 minuter i taget under den mörka delen. När det jusnar så kollar jag på soluppgången, struntar i äggklockan, filosoferar lite och märker inte att jag somnar till. Vaknar av ett visslande ljud och upptäcker en fraktbåt som gör en sakta lov runt vår båt för att kolla att allt är ok. Lite skakis av detta blir jag klarvaken omgående. Senare på måndagskvällen har vi tagit oss in i Strömsund mellan Mön och Falster och lägger till i Subbeköbing rejält trötta.

Domingo 14. El viento se ha suavizado a 6 m/s avanzamos lentamente al oeste pasando Ystad hacia Trelleborg durante la tarde. Más tarde doblamos hacia las islas danesas para evitar navegar en la ruta con más trafico hacia Kiel . Seguimos avanzando, observo continuamente nuestro alrededor con ayuda de una alarma que sonará cada 10 min. durante el trayecto oscuro. Cuando amanece, miro la salida del sol ignoro poner la alarma, me pongo a filosofar y sin darme cuenta me duermo. Un agudo silbido me despierta percatandome un barco carguero que navega lentamente a nuestro alrededor para ver si todo está bien. Un poco choqueado me despierto inmediatamente. Ese lunes avanzada ya la tarde hemos llegado a Strömsund entre Mön y Falster y anclamos exhaustos en Subbeköbing (Dinamarca).
Esa tarde salimos inmediatamente a la ciudad a buscar un restaurant, no fué fácil ya que estaba casi todo cerrado, por suerte encontramos un hotel con restaurant así es que ahí nos instalamos, los precios...fantástico, todo más barato que en Suecia. El único problema del lugar es que no aceptan tarjetas en ningún lugar y tampoco tienen euro.

måndag 22 juni 2009







Vind och väder säger åt oss att ligga kvar i Simrishamn några dagar. Kvällstidningarna ger domedagsförstasidor om vädret, regn i stora mängder och västlig vind 14-24 m/s. Vi ligger bra och passar på att leva småstadsliv.
El viento y el clima nos dice que debemos quedarnos unos días en Simrishamn. Los periódicos comentan el tiempo en primera plana, lluvia copiosa y viento de 14-24 m/s. Estamos bien anclados y aprovechamos de hacer vida ciudadana.
Tisdag 9/6, Vinden svag sydväst, går för motor med storen som stabiliserar. Rundar Utklippan på morgonen och viker av västerut. Framåt seneftermiddagen vrider vinde och ökar till 10-14 m/s rakt i näsan och vi viker av in mot Simrishamn. Kommer in i hamn på kvällen lite urblåsta, går på restaurant och äter middag.

Martes 9 hay viento suave sudoeste, vamos con el motor encendido, navegamos rodeando el cabo por la mañana y doblamos hacia el oeste. En la tarde el viento cambia aumentando a 10-14 m/s en contra, doblamos hacia Simrishamn (en Suecia). Llegamos a un muelle en la tarde, cansados encontramos un restaurant para cenar.
Recuerdo esa etapa, fue super agotadora para Lasse ya que no le pude ayudar, teníamos olas de 4 metros de alto, todo se movía y nosotras con Emma tiradas en la cama levantándonos solo para ir al baño, no creo que hayamos comido algo. Por suerte tenemos comida seca a la que solo se le añade agua caliente y queda un fantástico plato, Lasse come esto ya que es impensable cocinar con ese movimiento.

Så sticker vi iväg måndag 8/6 från Utö på eftermiddagen med sydlig kurs, bra vind, NO 3-6 m/s, kall natt som biter i benen. Allt rullar på bra, vi ser en (förhoppningsvis Svensk) ubåt. På eftermiddagen beslutar vi att gå in till Karlskrona för att köpa bränsle till fotogenvärmaren och efter önskemål från Emma, Mc Donalds. 2 timmars stopp och vi fortsätter neråt.
Lägger till i Utö efter 4 timmar vid bryggan, äter och börjar stuva och ordna rimligt. Helt slutkörda somnar vi. Måndag den 8/6 fortsätter vi ordna och kommer iväg kl. 3 på eftermiddagen, rätt vind, nordostlig, dvs, snett bakifrån och behaglig styrka, 4-6 m/s. ökar lite framåt natten, vrider mot O, kall natt. Vår värmare har vi inte fått igång ännu, var inte met högst upp på priolistan men känns nu lite mer aktuell, ca. 3-4 +. Solen går upp och med den lite mer värme, vinden mojnar och vi startar motorn för att hålla tempot över 4 knop. Pilar tar morgonpasset och jag vilar några timmar. På eftermiddagen upptäcks ett grund som inte fanns på kartan, shit, ligger vi helt fel i kursen? Visar sig vara en u-båt med besättniong som vinkar glatt. Allt flyter på, när vi närmar oss Kalmar så beslutar vi att gå in snabbt för att äta middag samt köpa lite bränsle till fofogenlampan. Iväg igen efter 2 timmar söderut för att framåt morgonen runda Utklippan i Sveriges sydöstra hörn.

Navegamos 4 horas y llegamos, cenamos y empezamos a ordenar y estibar lo mejor posible. Dormimos sin problemas. Al otro día seguimos ordenando y partimos a las 15 hrs. con el viento a nuestro favor, atrás y con una confortante fuerza 4-6 m/s, se hizo más fuerte hacia la noche y cambió su dirección, fue una noche muy fría. La calefacción no estaba instalada ya que no la habíamos priorizado. Al salir el sol llega un poco de calor, el viento cede y encendemos el motor para mantener la misma velocidad sobre los 4 nudos. Pilar toma el pase de la mañana y yo puedo descansar unas horas. En la tarde descubro una zona poco profunda que no aparece en las cartas de navegación, mierda, seguimos un curso errado? no, era un submarino que de pronto sube a la superficie y una alegre tripulación nos saluda a lo lejos. Seguimos sin problemas, al acercarnos a Kalmar (en Suecia) decidimos hacer una pausa y bajar a cenar y comprar aceite para la lámpara. Partimos nuevamente después de 2 horas con rumbo hacia el sur para alcanzar la mañana siguiente la última esquina sudeste de Suecia.
La primera noche de navegación no pude ayudarle a Lasse ya que llovía, hacía tanto frío yo estaba afectada por las pastillas que tengo que tomar para evitar el malestar, tengo que atender a Emma quien también sufre de malestares pero por suerte no tanto como yo. Recuerdo que el yate se movía tanto, a media noche me desperté y pensé en qué pasaría si Lasse se cayera al agua, yo no lo oiría y nosotras terminaríamos con suerte arriba de algún árbol.






Mera bilder från avseglingen, Emmas kompisar från skolan kom ner för en sista hälsning.



Så var då dagen inne, fullt ös med det sista fixet, är all klart hemma med formalia, huset, kontakt med myndigheter, de där hemma mm. Har vi med allt vi behöver? Har vi glömt något? Nu handlar det mer om att trycka in allt i båten och dra iväg mot utö, ankra och fixa till en rimlig stuvning av grejorna. Vänner, familj och arbetskamrater börjar komma till bryggan för att vinka av oss, känns som ett vakum där planering av vad vi ska göra helt plötsligt börjar ligga bakom oss och vi faktiskt startar något nytt. Så småningom startar vi motorn, några sista kramar (dotter Nikolina) och vi backar ut från bryggan. Ger lite gaspådrag framåt, gör en gir runt bryggan och glider akta förbi alla på bryggan, sätter fart mot Utö som första hamn, klockan är nu 14:30, söndag den 7/6 2009. Tack för allt stöd från er som kom ner till bryggan och er som gärna ville vara med!
Y así llegó el día , está todo listo todo lo relacionado con la casa, autoridades, inquilinos, etc... Hemos olvidado algo? Ahora se trata de cargar el yate con todo y partir hacia Utö, anclar y arreglar en forma adecuada todas las cosas cargando lo mayor posible en pequeños espacios. Los amigos, familia, compañeros de trabajo empiezan a llegar al club para despedirse, hay una sensación de vacío ya que todos los planes súbitamente quedaron atrás y ahora nos enfrentamos a algo nuevo. Encendemos el motor, los últimos abrazos sobre todo a mi hija Nikolina, retrocedemos, aceleramos para dirigirnos a Utö como primera parada (isla ubicada en el archipiélago), son las 14:30 del domingo 7 de junio 2009. Gracias por todo el apoyo a ustedes que estuvieron allí y a ustedes que quisieron hacerlo!
Ese día qué quilombo, ordenabamos y parecía que las cosas solo cambiaban de lugar sin tener un buen acomodo. Las compañeras de Emma estuvieron presente, amigos, familia y algunos compañeros, contando también Lena y Sven que son los padres adoptivos de nuestro gato Rambo, por suerte ellos han escrito un blog de los gatos (ellos tienen uno) entonces podemos ver fotos de mi gatito. No fué fácil dejarlo pero sabemos que el está mejor con ellos. Emma no es una niña que llora mucho pero estaba bastante triste y apenas empezamos a salir del muelle se metió adentro del bote, no quiso ver más a sus amigas ya que no quería llorar.

onsdag 3 juni 2009

Hur svårt kan det vara med bra planering och framförhållning?

Tänkte jag för några år sedan när andra som har avseglat berättade om paniken den sista tiden innan start. Nu är vi där själva och trampar runt i kaoset och försöker skapa någon form av struktur utifrån planen vi hade. Nu, sista veckan, käns det hysteriskt varvat med känslan av lugn, vi gör vad vi kan, sticker och fixar det som inte är klart på vägen. Jag (Lasse), har varit ledig från arbetet de 2 sista veckorna innan avsegling, Pilar sista veckan, för att få ihop alla trådarna innan vi kan lämna hemmahamnen, för närvarande Skurusundets båtklubb i Saltsjö-Duvnäs. Förra veckan gick åt till att flytta ut från radhuset så det blev bara en vecka kvar till det sista fixandet med båten och packningen. Det sista fixandet har bland annat varit inkörning av nya dieselmotorn och första service, avslutning av tidigare påbörjade plastningsjobb, byte av en del belysning inne i båten till LED, montering av slingerduk för sjökoj, några nya hyllor, justering av rorkulten, dra ny bränsleslang till den gamla dieselvärmaren och att börja stuva grejer. I morgon är det torsdag och annons på bilen ska in på Blocket, sista vaccinationssprutorna ska tas och på fredag till banken och hämta ut kontanter i euro och pund. På lördag ska Pilar och jag på ett evanemang med kommunen för de som blivit svenska medborgare i år (Pilar), bunkra mat mm. och däremellan fortsätta packa båten och på söndag lägger vi ut 14:00 för en 14 månaders segling. Tror vi kommer att sova ganska bra när vi väl är iväg:-)

Que tan difícil puede ser un buen planeamiento?
Es lo que yo pensé unos años antes cuando otros navegantes comentaban el pánico del último momento antes de izar las velas. Ahora somos nosotros los que nos encontramos en esa situación, en el caos tratando de encontrar alguna estructura según los planes establecidos. Ahora ya en la última semana hay una sensación de histeria mezclada con una calma, hacemos lo que podemos, partiremos la fecha determinada y lo que falte se arreglará en el camino. Yo (Lasse) he estado libre del trabajo las dos últimas semanas, Pilar una sola semana para poder concretar todo antes de la partida. Saldremos del club de yate Saltsjö-Duvnäs en Nacka. La semana pasada se fue en la mudanza y la entrega de la casa a los inquilinos así es que nos ha quedado solamente una semana para arreglar el yate, empacar ropa y provisiones. Una de las cosas fue el hacer andar el motor diesel (nuevo) y hacerle el primer servicio, emplastar, detalles en la instalación eléctrica, etc... Mañana jueves saldrá el aviso de venta de nuestro auto, debemos vacunarnos con las últimas dosis, ir al banco a comprar euros, libras esterlinas, dolares. El sábado estamos invitados a una cena agasajo que la comuna organiza para dar la bienvenida a sus nuevos ciudadanos suecos ya que Pilar ha tomado nueva nacionalidad sin perder la anterior, seguiremos comprando y cargando el yate para que el domingo a las 14:00 hrs podamos empezar nuestra aventura de 14 meses de navegación, creo que dormiremos como rocas cuando ya hayamos partido.
Ahora soy yo (Pili) la que escribe, Dios qué semana! entregamos la casa y nos fuimos a vivir los últimos días donde mis suegros, me daba mucha pena por el pobre de Lasse ya que habían tantas cosas por hacer y yo no podía ayudarle mucho, esperamos ansiosos la partida para poder descansar. Qué expectativas tenía? ninguna, en el trabajo me preguntaban si estaba nerviosa pero no, el viaje era para mí un descanso por el ajetreo del momento, ni siquiera me preocupé de que ahora estoy cesante (tuve que renunciar ya que no me dieron libre), una aventura, un romper con la diaria rutina y tener algo para narrar a mis nietos si los tengo, me gustan estos desafíos, volví atrás en el tiempo cuando en el 94 me vine a vivir a Suecia.