Om mig

Nacka, Stockholm, Sweden
Lasse: Årsmodell -57. Har varit verksam inom akutsjukvård sedan 37 år tillbaka och de sista 35 som specialistsjuksköterska inom anestesi, utbildning och samarbetsträning i sjukvård. Har nu förmånen att få lön utan att jobba sedan mars 2022. Har i många år seglat olika modeller som har växlat under åren. Först och i turordning; Amigo 23, L 28, Maxi 84, Hanse 371 men sista bytet blev ner i storlek till en välbeprövad långfärdsbåt, OE 32, en kosterkonstruktion från början av 70-talet, men byggd -84. Jag för 12 år sedan varit ute ett år med båten, Europa ner till Cap Verde, Caribien och åter. Birgitta: Årsmodell -60. Har sedan många år arbetat med utbildning, coaching och event med sina egna båtar. Har seglat till Shetland/Skottland med sin Linjett 35 Esmeralda och runt Sydafrika med en annans båt. Seglade med som besättning över Atlanten 1986 på första Atlantrallyt ARC. Dessutom utbildad konstnär och arbetat med det sedan 25 år. Så var och en har tidigare seglat långt och länge på egen båt, men nu har bitarna fallit på plats för att komma iväg tillsammans som par och vi har stor längtan till havet och vad som finns runt om oss och bortom horisonten.

onsdag 31 mars 2010

Antigua

31/3. Nu gör vi en kovändning!
Vi ska sträcksegla ner till St. Lucia under 2 dygn för att möta upp stora dottern Nikolina som landar på ön i fråga den 4/4. Nikolina har rest med några kompisar i Asien/New Zeeland i drygt en månad, men ska nu joina oss sista tiden i Karibien. När Pilar och Emma flyger hem 13/5 så seglar jag och Nikolina över båten till Europa. Får se om vi kanske får tag i en extra besättning på St Maartin där vi startar den långa överfarten till Azorerna. Om inte så funkar det med oss två. Nåväl, efter att dotter är hämtad så seglar vi upp igen till Antigua igen, hit hör även Barbuda, 30 nm norr om huvudön, och här gör vi nog en vecka skulle jag tro. Räknar med att vara tillbaka i Antigua 7/4.

Antigua

En störning i sinnesfriden har gjort sig påmind sedan tobago. Vår utombordare, en Zelva 4 hk, (vad är det för någonting undrar ni säkert, även jag numera), italiensk motor som sades vara japanska Yamahagrejer vid köpet, vilket inte riktigt stämde. Yamaha hade köpt den italienska fabriken och lokaltillverkar sina fyrtaktare där, men inte tvåtaktsmotorena (som vi har). Gjorde ett försök på St Martin att lämna in den till en meck som skulle vara duktig, men efter att han fick reda på modellen ville han inte befatta sig med den. Vad händer? Två gånger av tre är den svårstartad, minst 5 drag i snöret, stannar efter en stund, går oftast igång vid nytt startförsök, men inte alltid. Här får vi ofta ta oss 500-1000 meter in till en dingeponton så det är inte alltför kul att ro med jollen fullastad. Reservmotorn, en Yamaha 2 hk har inte heller varit helt pålitlig, och sista veckan int gått att få igång alls. Vi fick ett bra pris på en ny Yamaha 4 hk på marinshoppen, 7000 sek. Vi slog till och annonns skrevs på den gamla motorn: For sale, today 2 bottle of rum, tomorrow 1 bottle of rum, day after look at the bottom of deepwater area. Den gick för 2 flaskor! Livet leker och den mentala hälsan är i ordning igen (så gått det går).

Antigua







26/3. Jag, Lasse, hänger med Auroras besättning Harald och Cristel på en kort vandring 250 meters stigning genom kaktusskogar och efter 45 minuter kommer vi upp till en topp på andra sidan viken. Tur att det fanns belöning däruppe i form av restaurant med fulla rättigheter och fin utsikt med English Harbour och Falmouth Harbour i bakgrunden. Kändes bra i benen eftersom den hårda fysiska träningen lyser med sin frånvaro på båten. Man kanske skulle fundera över att börja ro istället!

måndag 29 mars 2010

Antigua







Vår ide om vad som var en normal respektive stor båt innan vi seglade hemifrån har blivit rejält omformat. I Pool tyckte vi att en Finskbyggd Swan 86:a var gigantisk (vår Aura är 32 fötter lång = 10 meter. 50 fots katamaraner som tidigare var som ett hus känns nu normalt. Här i Antigua samlas de riktigt stora segel och motorkryssarna där det var ett 10-tal över 100 fot och med 4 stycken över 150 fot (innebär en fritidsbåt på över 50 meter). Gänget toppas av Mirabella, världelns största enmastade segelbåt, 247 fot lång och nära 90 meters masthöjd. Efter henne kommer Tiara på 186 fot. Man kan ju förstås stå och dregla på lyxen och bekvämligheten i de här båtarna, men efter att ha sett att alla dessa har en besättning på 8-10 stycken som springer runt som illrar och putsar redan blänkande delar och serverar ägarfamiljen det som önskas verkar det inte riktigt passa vår plånbok. Eftersom vi inte har någon mekaniker, kock eller fönsterputsare tycker vi att vår lilla båt passar oss ganska bra. Vi har dessutom sett att många med större båtar och med mer utrustning (fr.a. elektronik) har haft mycket mer problem än vi = ligga stilla i hamn och vänta på reservdelar. Fick från initierad mekaniker som jobbar med båtarna här höra att om det blåser mer än 20 knop (10 meter per sekund så går dessa båtar inte ut på grund av risken för skada (vår egen kan aktivt seglas åtminstone upp till 50 knops vind . De enda som är byggda för att seglas ordentligt är J-båtarna, de gamla klassiska båtarna från början av förra seklet som tävlade i Americas cup. Den ena av de två här är Ranger som är en ny madam med 15 år på nacken.

Antigua








På morgonen när vi clarerar in vid customs den 25/3 så upptäcker vi att målgången för atlantroddarna även är här. De startade den 6 december från La Gomera (vi träffade och pratade med en del där innan vi gick ner till Cabo Varde, se tidigare i bloggen) och här ligger ett 20 tal båtar. Ett överslag gör att det är ett 10-tal kvar på havet, men på gång i mål! Snabbaste roddare gick i mål på 42 dygn (väldigt snabbt) men de flesta har tagit längre tid på sig än vanligt, vinnarna i dubbelklassen går oftast i mål på ca 50 dygn, singelklassen på runt 70 dygn. Åtminstone en av tjejbåtarna hade gått i mål. På väg ut till båten frågar jag om någon är på ingång, stämmer bra det säger arrangören, om ca en halvtimma. Så under vår frukost i sittbrunnen kommer så ett par grabbar sakta roende in i viken, eskorterade av ett antal andra båtar sista biten. Som traditionen bjuder, tänds ett par handbloss när de gör entre genom viken och suger på karamellen sista kvarten, möts av ett brölande i mistlurarna från alla båtar runt omkring (även vi förstås). Jag åker in och beskådar när de kliver upp till mötande släkt och vänner efter 88 dygn på havet, samt medtävlande under ivriga gratulationer. Efter detta blir de serverade ett lagat mål mat med valfri dricka därtill, väl förkänt.

söndag 28 mars 2010

Antigua


24/3. En klassiker i seglarsvängen sen 400 år! Vi går in i English Harbour där Lord Nelson hade sin bas för Engelska flottan som hade fullt upp med att kriga med spanjorer och fransmän som höll andra öar. Spanjorerna var här först med Columbus, men de tyckte att ön var för torr och övergav den frivilligt i mitten på 1500 talet. English Harbour hade en stor fördel, den var rymlig, lätt tillgänglig och passadvinden ligger rätt om man ska ut från hamnen. Viktigt förstås med de gamla fartygen som inte var så lättmanövrerade. Engelsmännen hade ön fram till 1967, sedan blev de självständiga men är en del i Brittiska samväldet.

Frankrike/Guadeloupe










Port Luis! Sista ankarviken i denna del av ön innan vi går över till Antigua. Här är vi helt ensamma som fritidsbåt, bra hamn, inte överfullt av bryggor så vi har gott om plats att ankra innanför pirarna. Här är det en sak som gäller först och främst: Lay back! Alla känner alla och ingen rör sig mer än nödvändigt, men på ett skönt sätt! Ett stort lugn präglar denna stad (by). Fantastiska stränder som är nästan helt tomma förutom en och annan locals som hoppar i vattnet efter jobbet. Hela trakten är totalt "unspoilt" vilket känns befriande att hitta här. Dagen efter seglar vi över till Antigua, en skön segling i halvvind (från sidan) 40 nm.

lördag 27 mars 2010

Frankrike/Guadeloupe








19/3. Vi seglar de 25 nm upp till Guadeloupes huvudstad som heter Point a`Pitre och lägger oss i marinan där (brukar annar ankra på svaj för att spara pengar och ha lugnare), vi behöver fylla vatten tvätta kläder bl.a. Marinan visar sig vara riktigt trevlig med bra personal som frågade ett flertal gånger om allt var bra. Avslappnad stämning, bra mataffär (har vi inte varit bortskämda med förutom på de franska öarna) och dessutom all tänkbar service för båtar runt hamnområdet. Här är målgången för de stora snabba flerskråvsbåtarna som är goda för över 40 knop (katamaraner och trimaraner) vilka startar i europa. Tre dagar senare lägger vi oss på svaj för att idigt på morgonen gå mot kanalen som delar Guadeloupe på mitte. River Saleè kalla den för och öppnar bara klockan 5 på morgonen för att släppa igenom de båtar som vill ta en smitväg eller se något annorlunda. Kanalen som går genom mangroveskogar är bara 2 nm lång, men är slingrig och med dåligt markerad farled vilket ger en viss spänning i mörkret. Vi är 3 båtar, en av de andra är tyska katamaranen Traumjäger. Efter kanalen ankrar vi i skydd av långa rev för att vila ett par timmar.

Frankrike/Guadeloupe





Mer bilder från staden! Som de svenska motsvarigheterna finns en viss spänning i boendet, fransmän från fastlandet och andra utlänningar med stor plånbok driver upp priserna på fastigheterna vilket gör det svårt för yngre uppväxande öbor att skaffa sig något eget.

Frankrike/Guadeloupe









En dag på stranden. Vi hyr en scooter en dag och hittar en fin strand, en lagun, grund och utan vågor, perfekt för Emma att simma mer självständigt i. Här får vi besök av några getter som tigger mat av de solbadande på stranden. En viss uppståndelse uppträder en stor Iguana, som traskar omkring helt ogenerat och låter sig bjudas på fruktbitar (de är fruktätare normalt sett). En av getterna blir våldsamt svartsjuk på ödlan som får uppmärkasamhet, buffar på alla som fotar och filmar, tröttnar så småningom och gör en snabb raid ner i ett gäng ryggsäckar för att leta till sig något gott. Vi får reda på att dessa öar har flest ödlor i hela karibien. På slutet kan jag sätta mig bredvid och klia den under hakan. Efter en stunds förvåning (har lite svårt att beskriva hur en ödla kan se förvånad ut bara) verkar den gilla behandlingen.

Frankrike/Guadeloupe












Ön heter Terre de Huit och här ligger den lilla staden Du Bourgh i en stor bukt som sluter sig som en hästsko, väl skyddad för vågor. Vi bestämmer oss för att stanna några dagar extra, charmigt ställe där det mesta finns att få tag på. Ett konditori som bakar baugetter på morgonen som är nära en 10 poängare (vi är kräsna). Vi hittar ett hus som, en läkarmottagning, som ser ut som ett fartyg på väg ut i viken. Tjejerna spelar svårfångade när vi är vid kommunalhuset Mairie.