Dominica

8 mars.
Vi seglar upp 65 nm till Dominica, en av de minst utvecklade öarna här.Vi väljer att gå förbi huvudstaden Roseau (mycket svallvågor som rullade in) i södra delen, till Portsmouth i norr, som var mer skyddad. Ön är inte speciellt begåvad med stränder där de vanliga solturisterna kan komma till och har alltså inte haft så mycket turism hitills. Hela ön är vild, bergig och med en hel del regnskog. Här finns ett landområde där ca 3000 ursprungsindianer (Caribe) bor. Vi stannade bara 4 dagar, men tog en heldag med guider. Första delen var en tur in på Indian River med en rastasnubbe som hette Andrew. Man fick bara ro i floden som hade en sträckning genom regnskog.
Den andra delen av dagen gick med minibuss till indianreservatet där de hade en del som var en utställning med historik om levnadsvillkor (för de som överlevde europeerna).
Staden Portsmouth var sliten och fattig, hade en viss charm men för oss yachties dämpades det positiva av boatboysen även här. De var inte otrevliga, men var liksom de övriga öarna söderut (som inte tillhörde Frankrike) var de väldigt glada i ganja (marijuana) som röktes så fort tillfälle uppstod, villket var ofta. Även här kände vi oss som mjölkkor som skulle blåsas på pengar.
Prisförhandling: Vi frågar om pris för en heldag med guide till floden samt med buss, vad blir totalpriset? Svar 700 ec dollar(2000sek)! Nu var vi 4 vuxna, även Christel och Harald från Aurora hängde med, så en tusenlapp för vår del blev det. Efter flodäventyret var det dags för bussen; Chaffisen öppnar sin presentation med att säga att han får en väldigt liten del av det vi betalar, han lever i stort sett bara på dricks som han får. Nåja, vi får väl se vad det kan bli säger vi oss svenskar sinsemellan. Efter en bra start där han berättar om växter och djur vi kan se på vägen är det dags för lunch. Där frågar han om vi vill se mer än bara indianreservatet, vattenfall och ett bad där, men att det kostar 450 sek extra om vi tar det. När vi gorde upp om totalpriset var det inget snack om extrapengar, utan bara en heldag att fylla efter behag. Vi blir sura och meddelar att han får köra tillbaka efter indianreservatet, varefter chaffisen surnar rejält efter en beräknad extravinst. Dricks blir bara marginellt 30 sek. Självklart hade grabbarna gjort upp innan om att försöka pressa ut mer pengar och dela på vinsten. Detta ger lite smålk i bägaren, där ön och landet annars är en fantastisk tillgång för de som är mer äventyrligt inriktade. Det finns ett 50 tal vandringsleder i olika svårighetsgrader, men det krävs ett stadigt grepp från de styrande att förändra synen på turismen hos den egna befolkningen.