torsdag 30 juli 2009

Så var det 10 meter upp igen!
Mera lågvatten.

Tillbaka i frankrike för tredje gången


Lågvatten i hamnen.

lågvatten i floden.

Tillbaka i frankrike för tredje gången


En av promenaderna genom Treguier

Tillbaka i frankrike för tredje gången

25 juli. Så var vi på väg till Frankrike för tredje gången. Först var det Calais-England-Cherbourg-England(Guernsey) och nu på väg igen. Från Guernsey tänker vi gå till floden L Aber Wrac´h strax på udden Finistere, norr om Brest och Ilet D´Ouessant. Vi fyller på diesel i St Peterport och går ut efter lunch, tidvattenströmmen är med oss och vi kan gå en sydvästlig kurs i lätt vind. Väderprognosen har varit lite tvetydig men vi kör så länge det är lugnt. Vi har några alternativ på vägen ut mot Finistere. Klockan 6 börjar motströmmen sätta in och vi kommer närmare kusten syd om oss och vi har en beslutspunkt här om vi ska gå hela sträckan eller gå in i hamn. Navtexen får ett meddelande om galevarning och efter rådslag blir beslutet att gå in till staden Treguier. Vi går in i floden när det börjar mörkna och får försiktigt köra slalom mellan ankrade båtar i farleden in till staden och marinan. En gammal stad med många restauranger och ännu fler kyrkor, minst en i varje hörn. Det blir till att gilla läget till nästa väderlucka att gå vidare, under tiden passar vi på att se staden och allmänt underhåll av båt och besättning.

onsdag 29 juli 2009


Hamnen 2
Hamnen 1
Hamnplanen i St:Peterport

Par i damer.

Lite kulurellt utbyte av ön, en eftermiddag tog vi bussen till en konstgård med utställning av statyer bl.a.

Hamnens in/utlopp med en sk sill, en avspärrning, där man kan segla in vid ett visst vattendjup och där vattennivån hålls kvar när det är lägre vatten utanför. Båtarna utanför ligger 2 meter lägre.

Ett alternativ till att bekosta ett lyft med kran för att utföra arbeten under vattenlinjen är att göra som denna svenska båt, dvs köra fram till kajen med lägre djup och invänta lågvatten.....

I hamnen vid lågvatten.

I hamnen

vid högvatten.

Cherbourg-Alderney race-Guernsey

Nu är vi på franska sidan och första provet blir passagen mellan Alderney och franska fastlandet där det så kallade Alderney race är med upp till över 10 knops ström med eller emot. Vi har vinden från sidan och strömmen med oss, båtens fart genom vattnet är ca 6 knop och över grund 13-15 knop med en kort spik på 17 knop! Strömmen var alltså 11 knop som mest! 42 nm tog 4 timmar vilket ger drygt 10 knop i snitt.
Guernsey, en av de engelska kanalöarna, ligger mellan Cherbourgs udde och franska fastlandet med staden Brest längst västerut. Tillbaka i england alltså! Vacker ö med den gammla hamnstaden St: Peterport där vi ligger i hamnbasängen med insegling högvatten +-3 timmar.

Hamnen i Cherbourg.

Fin middag!

Tillbaka i Frankrike (Cherbourg)

Den 18 juli går vi ut från Poole mot Cherbourg ca 80 nm söderut. Vinden är öppen bidevind som det heter när den kommer mellen från sidan och snett framifrån. Vindstyrkan är mellan 8-12 meter/sekund så det går ganska fort. Här testar vi den nya AIS:en som visar de fartyg som finns runt om oss, nu har vi full koll på de stora. Framåt kvällen kommer vi fram, förtöjer och går ut och äter musslor, inte dumt alls efter en heldag på havet. Cherbourg ligger i landskapet Normandie och har en intensiv historia under andra världskriget. Fin stad och bra hamn. Här firar Pilar och Lasse sin bröllopsdag med Emma och farfar Nisse med att gå på restaurant och äta skaldjur.

Emma och Annie i Poole.

De berömda Needles i utloppet från The Solent västerut, med de kraftiga strömmarna på upp till 8 knop.

Medseglarna på Bonnie hitom.

Poole med Poole Quay Boat Haven

13 juli. Vi går in i Poole:s stora flad och tar oss upp till en av marinorna nära den gamla delen av staden. Här får vi ändra på några referenser till normalt. Priset för att ligga i marinan slår i taket, för vår del 400:- per dygn vilket svider hårt, speciellt med tanke på att vi återigen är fast av vädret och stannar 5 dygn. Storlek på båtar, här ligger en av england motorbåtstillverkare där de största som ligger på rad är över 100 feet, dvs över 30 meter långa. Nu framstår en 60 fots båt som tämligen ordinär!
Väder och vind ligger som förut, dvs lågtryck som maler in från sydväst och ger motvind vidare västerut. Efter 4 dagar när en långtidsprognos ser likadan ut tar vi ett beslut på alternativ väg. Dagen efter startar vi mot den franska sidan, trots de kraftiga strömmarna och tidvattnet för att inte ligga fast och hamna i tidsnöd inför överseglingen till Spanien.

tisdag 14 juli 2009


Emma och Annie har tagit hamnens odjur i besittning.

Liten kyrka.

Pili och liten restaurant.

Nisse i Yarmouth.

Emma handstyr när vi går ut från Cowes.

Yarmouth

Omtalad i The shell channel pilot som den hamn med de trvligaste harbourmaster i hela kanalen. När vi går in så möts vi av harbourmasterbåtens kille, stort yvigt hår och ett jättesmile, han vinkar in oss och visar vägen till en lämplig plats för oss och är behjälplig med att göra fast båtarna. Gammal liten "håla" full av småpubar och affärer i de gamla husen. Återigen har vi vinden hårt i näsan så vi kommer inte vidare förrän på 3:e dagen, tidigt på morgonen (05:00). Ström och vind är lite mindre nattetid så vi passar på och sticker vidare, återigen med motorstöd, vår båt liksom Bonnie är inte några suveräna kryssbåtar, så vi fuskar en del när vi har vinden helt emot för att kunna matcha in ström och tidvatten på avgångsplatser och ankosmtplatser.

Ut från Cowes

Vi går ut från Cowes den 10/7 mot Poole, väl ute konstateras 2 saker, autopiloten fungerar=bra, en kappsegling startar samtidigt som vi går iväg med motorstöd till seglen ner mot de sk. The Needels, en smal utpassage från Isle of Wight med 250 meters mellanrum, strömmen med oss och vind emot och grundflak som ger svår sjögång=vi ska klämma oss igenom den med alla kappseglare som kryssar och vi är väjningsskyldiga mot alla eftersom vi stöttar med motorn. Beslut: vi går in till den lilla marinan i Yarmouth på Isle of Wight:s västra hörn!

Isle of Wight/Cowes







Hamnen x 2



Emma, Annie,, pappa Nisse, Pilar och Helene.

Isle of Wight/Cowes

Vi går iväg mot Cowes den 8/7, väl utslussade och på väg upptäcks att autopiloten inte har kontakt med sin kompass varvid handstyrning krävs under de 8 timmar seglingen tar. Autopiloten är helt nödvändig på längre sträckor för att besättningen ska kunna vila, navigera, föra anteckningar osv. Dagen efter ankomst hjälper en kille från det lilla serviceföretaget i hamnen till att fixa problemet. Visade sig att kapten själv hade åsamkat problemet, vid installationen av AIS:en hade jag i mörkret i utrymmet under navigationsbordet råkat klippa av kabeln mellan autopilotens dator och dess kompass! Nu var det lätt åtgärdat på en timme, frid och fröjd igen. Cowes är englands mecka för segling i alla former med ständiga kappseglingar på gång. Den lilla staden är charmig med ett genuin historia från (fritids)seglingens barndom för över hundra år sedan. Här mönstrar Lasses pappa Nisse på som extra gast inför överseglingen till Spanien.

Eastbourne - Brighton




Vi samseglar mede Bonnie, rundar en fyr med höga kalkstensklippor och går in till Brightons marina. Den är ganska nybyggd, 1200 platser varav många för gästande båtar. Här har kapten Lasse funderat på det här med dimma och dålig sikt, efter rådgöring med kaptenskan Pili och Tommy på båten Bonnie inköps och monteras en sk. AIS som tar emot signaler från fartyg om deras position, fart, kurs och namn så vi även kan ropa upp dem på vhf:en. Monteras på en dag av Lasse, inte helt lätt då monga kablar sitter illa till i trånga utrymmen. Efter ett par dagar får vi nästa väderlucka och kan gå mot Cowes på den stora ön Isle of Wight.

Dover - Eastbourne


Dover, hamnstad av mindre sort, ganska skitig och av arbetarkaraktär, dock med viss charm. Efter ett par dagar går vi ut med båten och drar till Eastbourne en ganska kort sträcka, 45 nm. Eastbourne, har en helt nybyggd hamn och resort, sluss in, allt nytt och fräsht. Hit går även båten Bonnie.

Calais - Dover




Dovers klippor och slottet.


Hamnen med den täta trafiken med höghastighetsfärjor.

Calais - Dover











Här går vi på restaurant två v kvällarna för att testa det lokala köket med bl.a. musslor. I Calais är det tydligt med tidvattenskillnader, antingen upp eller ner 4 meter 4 gånger per dygn. Vid lågvatten såg vi musslor, fiskar, krabbor, sjöanemoner och ostron på hamnens väggar. En 500 meters promenad till stranden (säkert en km lång och långgrund) och den långa piren utanför hamnen där många stod och fiskade. I Calais fick vi vänta några dagar på grund av mer dimma och över engelska kanalen går man inte i dålig sikt, här går all stor trafik till och från norra europa. Här är maten billig och bra, hamnen bra och hyfsat billig. Härifrån har man 2 val, antingen gå vidare längs franska sidan söderut men med stora tidvattenskillnader och strömmar men relativt billigt i hamnarna eller englandssidan som är dyrare men lättare tidvatten. Då kaptenen är den enda som har teoretiska kunskaper och begynnande praktiska om tidvatten så väljer kapten Lasse enväldigt englandssidan. Den 1/7 går vi över mot Dover, 3-4 nm sikt (5-8 km), här måste man korsa farlederna vinkelrätt och anpassa fart för att fasa in sig mellan de stora som går tätt här. Vi går in senare på eftermiddagen i hamnen och förtöjer på ponton i tidvattenhamnen. Här träffar vi på båten Bonnie med Tommy, Helen och dotter Annie 14 år. Totalt är vi 4 svenska båtar här, rekord hitintills.

lördag 11 juli 2009

Amsterdam-Calais (Frankrike)







Så sticker vi iväg från Amsterdam, det är helg så en massa fritidsbåtar kör som tokar för att ta sig ut från stan. Vi går alltså i Nordseekanaal ut mot Ijmuiden där nordsjön börjar. Trafiken i Holland sker inte bara på vägar utan lika mycket på vatten. Om man har bråttom tar man en raket till hjälp (flygbåt med bärplan) i 40 knop!


Vi kommer ut till Ijmuiden vid 5 på eftermiddagen och möts av dimma! Ok, vi går ut genom slussen och kan alltid gå 25 nm ner till Scheveningens hamn innanför den stora farleden. Väl ute klarnar det en del och vi väntar med beslut tills vi ligger nära Scheveningen. Passar på att äta middag på väg ner i det sannolikt mest prisvärda inköpet om man ser till kostnad nytta. Dvs 4 st. hundskålar (20:- st) inkl. hundben i relief inuti. Står stadigt i alla väder.

Under gång kommer ett Holländskt coastgardfartyg och lägger sig en bit bort, jag ropar upp på vhf-radion och ger på deras begäran information om vilka vi är, hur många, nationalitet på alla ombord, vart vi ska osv. Här verkar de ha koll på vad som händer ute på havet. Vi beslutar att gå vidare utanför Scheveningen, sikten relativt ok. Svag vind från nord, ström med oss och vi gör bra fart. Efter ett tag går vi in i en vägg av dimma (skulle vara ok sikt enligt prognosen), så nu sitter vi med skägget i brevlådan. Situtionen är: Vi sitter i dimma strax norr om ett av världens mest trafikerade hamnar, Europort, som tar emot en stor del av norra europas varor samt omlastningsplats till mindre fraktfartyg, klockan är nu 02:00 och mörkt. Vad har vi för möjligheter att navigera säkert? Vi har förstås kompass och logg, sk. sjökortsplotter med egna positionen inritad i realtid på elektronisk karta, 2 handhållna gps för position i latitud och longitud, vhf radio för kontakt med båtar och landstationer. Vad vi inte har är radar eller en sk. AIS som visar omkringliggande fartyg. Vilken hjälp kan vi utnyttja utifrån? Radiokontakt med andra båtar, vi kan ge vår position och andra kan svara. Vi kan ropa upp MAS entrance som fungerar som ett flygledartorn på flygplatserna, utanför den stora hamnen med radarövervakning av hela området. De allternativ som nu finns är: 1, ankra upp nära land strax norr om Europort (svag vind). 2, ropa upp R/T Europort, gå in i hamnen och ta oss mellan de stora fartygen i hamnen 6 nm upp till marinan för fritidsbåtar. 3, fortsätta ner till Calais i inshore traffic zone mellan sandbankarna utanför Belgien för att undvika de stora skeppen. Sikten är mellan 200-400 meter vilket inte är mycket om fartygen kommer i 20 knop. Beslut blir att om möjligt gå vidare, att gå in i hamnen känns som sämsta allternativet, därefter att ankra upp, om dimman ligger kvar på dagen efter så har vi mer trafik runt om oss.Vi ropar upp MAAS entrance, förklarar situationen och att vår avsikt är att korsa farleden om de kan ge hjälp genom. Vi ger vår kurs, fart och position och de säger åt oss att fortsätta med en viss ändring av fart och kurs. Vi hör sedan på radiotrafiken att de håller igen andra fartyg runt om oss och ger oss fri lejd. Helt suveränt, denna sträcka genom farleden kändes faktiskt som den säkraste på sträckan. Samma sak upprepar sig sedan när vi ska korsa farleden in till Ostende (dimman ligger hela tiden ner til Calais). Strax norr om Calais är sista farleden att korsa men när vi försöker få tag på någon i franska sidan blir det stopp, här har de ingen radarövervakning utanför kusten! Så småningom får vi tag på det enda skeppet i området som håller igen en kvart när vi korsar leden, vi går sedan de sista 5 nm mot hamnen i Calais, när vi har 3 kvar klarnar sikten helt efter 25 timmar och en halv timme kvar. Totalt gick vi 27 timmar och 160 nm. Vi går iland 19:30 och är ganska trötta efter att ha hållit extremt skarp utkik både med ögon och öron i ett dygn (bilden högst upp).

Mm2. Viss saker är inte ok att köpa, exempelvis de bakom röda gardiner (även om Casi ser lite frestad ut)

Mm 1. Vissa saker är ok. som att köpa på konditori.

Amsterdam, kanaler och cyklar mm.

Marinan Aelus som var ett trivsamt ställe med möjlighet att grilla, ta en drink i baren och umgås med längeseglarna.

Alkmaar

med sin gamla bebyggelse.

Pili och Casi

Vanlig vy!

Skola på fördäck!

Texel-Amsterdam genom kanaler

Vi går ner från Texel till Den Helder som är en hamnstad med mycket tung trafik. Där går vi in i en sluss för att gå i kanaler ner till Amsterdam, ungefär 50 nm (95 km). Pilar och Emma får lite vila från sjögång och trivs bra. Kor, hästar och en och annan traktor ser vi bredvid kanalen som är 50 meter bred. Vi måste vänta till och från på broar som ska öppnas för oss efter att vi anropat brovakten på vhf radion, så vi kommer inte att nå ända ner på en dag innan brovaktarna stänger för dagen. Vi lyckas nå ner till en stad som heter Alkmaar och förtöjer mitt i stan vid en liten marina. Här var det fullt ös på kvällen med ett 1000-tal personer vid torget som festade till med stöd av alla pubar runt om. Gammal stad med vad som sades vara hollands bästa shopping efter Amsterdam.
Dagen efter går vi vidare ner mot Nordseekanaal som förbinder Amsterdam med Ijselmeer och nordesjön. Vi svänger vänster där efter att ha slussat ut genom Hollands äldsta sluss (200 år)och går 2 timmar in till Amsterdam, förbi den mest anlitade en halv nm till den lilla marinan Aelius Yacht harbour. Där var mer lång/längeseglare, en kombinerad pub/hamnkontor i en trivsam layback atmosfär. Här kunde vi grilla och äta på pubens egna bord och tillbringa kvällen med ett långseglarpar på väg hem från Kanarieöarna. Innan dess hann vi med en sväng in till centrala Amsterdam för en titt på stadens sevärdheter som har allt inkl. coffeshops där man inte röker vanlig tobak samt skyltfönster med lättklädda damer. Dagen kollades väder och gjordes plan för vidare seglats och beslut blev Calais. Lite pirrigt var det med vissa passager, framför allt 40 nm syd om Ijmuiden, dvs. farleden in till Hoek van Holland och hamnen Europort som är en av världens 5 mest trafikerade hamnar av den tunga trafiken. Vi ska försöka gå förbi där senare på kvällen men fortfarande i dagsljus.

Partimos desde Texel hacia Den Helder que es un muelle con mucho tráfico pesado. Allí pasamos una esclusa para entrar en el canal hacia Amsterdam, alrededor de 50 millas marinas (95 km), Pilar y Emma descansan del movimiento del velero y se sienten muy bien. Vemos vacas, caballos y alguno que otro tractor desde el canal que tiene 50 mts de ancho, tenemos que esperar que abran los puentes por los que pasamos después de llamarlos por radio así es que no alcanzamos a llegar durante ese día ya que los guardas de los puentes cierran hasta el día siguiente. Alcanzamos a llegar hasta la ciudad de Alkmaar y paramos en un muelle que está en el medio de la ciudad, una ciudad pequeña pero con mucha vida, cientos de personas en una plaza reunidos en distintos bares, después de Amsterdam la más importante en el comercio. Al día siguiente seguimos hacia el Nordseekanaal que une Amsterdam con Ijselmeer y el mar del norte. Pasamos la esclusa más antigua (200 años), seguimos 2 horas más y llegamos a un pequeño muelle Aelius Yacht Harbour, habían navegantes de larga distancia como nosotros, una oficina mezclada con pub brindaban una atmósfera relajada. Allí pudimos hacer un asado utilizando las mesas del pub y conversar con una pareja de suecos que iban de vuelta desde las Islas Canarias. Antes de esto alcanzamos a ir al centro de la ciudad a ver lo turístico, por ej: los cofeeshops donde no se fuma cigarrillos comunes y las vidrieras con damas poco vestidas. Hicimos planes para la siguiente etapa y el nuevo destino fue Calais. Sentíamos cosquilleos en la panza al pasar por algunos trayectos, sobre todo a 40 millas marinas al sur de Ijmuiden o sea la ruta hacia el Hoek van Holland y el puerto Europort que son uno de los 5 puertos en el mundo con más tráfico pesado. Trataremos de pasar en la tarde pero con todavía con luz.

Väderkvarnen i Texels hamn!

Emma och Pilar i Texels hamn



Emma i sin sjökoj på väg mot Texel. Holländsk stålmotorbåt samåker
med oss ett tag, fina byggen!