fredag 21 maj 2010

Sint Marten







Fredag kväll 21 maj. Vi har letat efter alla smådetaljer för sista finslipning, båten är lastad med mat, dricka, vatten, diesel mm. Räknade ihop att vi nu har en kubikmeter vätska i båten om jag slår ihop 420 liter diesel (förutom tanken på 140 liter har vi 14 20 litersdunkar) 400 liter vatten och softdrinks därtill. Har umgåtts med alla djupingar som ska segla eller stanna. På baren Lagoonis som ligger bredvid marinan hänger alla riktiga seglare, inget fancy snobbställe, personal och gäster går ofta inte att se skillnad på, ibland byter alla plats utan att någon egentligen hajar vad som är på gång. Nåja, här är vi ett gäng som sticker i morgon förmiddag, vi blir nog en 4-5 stycken som ska till Azorerna. Sträckan är lång och att förutse vindar inte helt lätt. Stora områden med stiltje kan förekomma i de södra delarna och lågtryck i de norra så trixet blir att hålla oss däremellan.

torsdag 20 maj 2010

Sint Marten

Styrarmen till autopiloten, den del som sitter på rorkulten, verkar vara den felande länken, vi har den gamla styrarmen kvar från den förra autopiloten (består av 3 delar, styrarm, manöverpanel och dator inne i båten) som vi bytte för 2 år sedan och den fungerade bra. Verkar som om det kommit saltvatten in i motorn på styrarmen. En ny arm fanns på hyllan i Budget Marin till det facila priset av 800 US. Var bara att bita ihop och slå till. Idag torsdag ska vi ut och testa grejerna och som det ser ut nu så väntar vi ut ett par lågtryck en bit norrut och går på lördag morgon. Börjar bränna i rumpan nu, känns som vi är här på övertid och vi vill vara på gång mot Europa.

Sint Marten

18/5. Efter bara ett par timmars segling så börjar autopiloten att trassla. Vad göra? Att fortsätta mot Azorerna är uteslutet. Att gå till Bermuda innebär en veckas handstyrning och kursändring genom ett lågtryck. Beslutet blir att gå tillbaka mot Sint Maarten och Simpson Bay. Känns snopet efter att Elin Alida och Tarsia tutat i lurarna som spark i baken. Innebär att snabbt fixa problemet med självstyrningen och ladda om för nystart om några dagar.

söndag 16 maj 2010

Sint Marten











Så har vi kommit till den sista ön påp den här sidan Atlanten. Pilar och Emma flyger hem och jag och Nikolina seglar båten till europa med mellanlandning på Azorerna. Emma och Pilar flyger hem den 13 maj och vi andra som är kvar stic´ker måndag den 17 maj. Vädret ser bra ut kommande veckan så får vi se vad resten ger oss. Sträckan till Azorerna är ungefär 2400 nm (4500 kilometer) så vi räknar med 3,5 vecka. Mer om detta senare. Vi åker buss in till den Holländska huvudstaden Philipsburg ett par gånger för bad och fönstershopping. En dag tar vi jollen till den Franska sidans stad Marigot, som är väldigt fransk. Verkar det rörigt? Ön är alltså delad i hälften, norra delen är en del av Frankrike, den södra är en Holländsk koloni, inga gränsbevakningar finns, alla åker mellan hur som helst med bilar eller båtar. I Philipsburg får Emma frisyren fixad. Här inne i lagunen ligger Tarsia och Elin Elida som vi känner sedan tidigare, dessutom Lean och per som bor i sin båt och arbetar här. De ska dock ta upp båten på land och flyga hem över sommaren, liksom Mats och Birgitta på Tasia, som också ska tas upp över sommaren på land. Mats och Ingela på Elin Alida ska vända söderut igen för att tillbringa orkansäsongen i Grenada som normalt ligger utanför deras stråk.

St Bartholomeus











St Bartholomeus, Sveriges enda historiska koloni. Nästan högst upp i Karibienkedjan ligger ön som Sverige fick mitten av 1880-talet av Frankrike i utbyte mot att de fick använda Göteborg som frihandelsområde. 96 år senare såldes ön tillbaka till Frankrike (synd nog idag) och sedan dess är den en del av frankrike. Här blandas exklusivt med det normala, vi hade hört att det skulle vara fruktansvärt dyrt här på grund av alla dollarturisterna som dumpas av från cruiserbåtarna, men, vist, lite dyrt var det men inte allt och man är inte tvungen att köpa några Diorhandväskor (inte alla håller med). En del gator hade Svenska namn i staden Gustavia. Hela ön har blivit moderniserad de sista 30 åren med vatten och avlopp samt el, och är nu ett vattenhål för de som måste bränna stålar på märkesvaror som Cartier, Rolex, Dior, Hermes som alla har egna butiker i stan. Efter en dag gick vi runt till en vik på västra sidan, Columbier, där lugnet härskade med suverän snorkling och bad. Efter en vecka på ön var det dags att ta sista skuttet till sista ön här i Karibien, St Maarten, som är en Holländs koloni. (Bilder kommer senare)

St Kitts
















St Kitts angör vi i tilltagande mörker efter 8 timmars segling. Vi ankrar i en liten vik för att ha möjlighet att dagen efter dyka på ett gammalt fartygsvrak som ligger på grunt vatten. Emma och Nikolina är snabba med att hänga på. Efter dyk och frukost går vi till stan för inklarering i customs och immigration. Vi lägger oss i den lilla men trevliga marinan och är redo att göra ön tillsammans med Tarcia. Vi hyr bil en dag och tar oss runt ön i lagom takt som turister. Ett gammalt romdestilleri uppe i bergen där även en massa apor levde i regnskogen, här fanns också en batikstudio där man kunde köpa batikfärgade kläder och väskor. Emma och Nikolina slog till med var sitt väskköp. Därefter körde vi upp till en gammal fästning som är ett av några världsarv som finns i Karibien. Ett museum fanns iordningställt innanför murarna som visade livet förr. Lärorikt att se och läsa om hur svarta afrikaner fångades in, köptes och transporterades liggande under många veckor i båtar för att användas som slavar i den nya världen (Nord, Mellan och Sydamerika), varav över hälften dog under resan över. Varför låg då fortet här? I stora delar av Karibien har det från 1500 och 300 år framåt varit strider mellan framför allt Spanien, England och Frankrike om vem som ska ha vilka öar, det vill säga rätten att slå ihjäl indianerna och kunna sköta slavhanteringen.
Därefter lunch och bad innan vi trötta kom tillbaka till båtarna. Kitts är nuförtiden en trevlig plats, välordnat och rent. Nu börjar det närma sig den svenska historien i Karibien och vi tar en heldag på oss att segla upp till St. Bartholomeus 35 nm norrut, som verkade ansträngande för några i besättningen.

Antigua, norra delen










Efter att ha sett starten på kappseglingsveckan var frågan om vi skulle segla upp till Barbuda eller som alternativ, gå runt Antigua till den norra sidan med sina utsträckta korallrev. Vi tar ett beslut om det senare och via Jolly Harbor på västra sidan, vidare innanför reven till Great Bird Island. Här är det ett stort antal öar som på håll påminner om öar i Stockholms skärgård (på nära håll ser man ju alla kaktusar). Sammanlagt gör vi en vecka i denna del utan större trängsel med andra båtar. Här finns små fina badstränder, vatten med sikt på 25 meter och 27 grader och många fiskar. Här hittar vi ett stort antal Conch snäckor och vi provar att tillaga några stycken. Skalen tas om hand av tjejerna som putsar upp dom. Efter en dag kommer även Tarzia och ansluter. Känns som ett av de bästa ställena hittills, och dessutom; inga boatboys!!!
Tillbaka till Jolly Harbor för bunkring och avsegling mot St Kitts.