Om mig

Nacka, Stockholm, Sweden
Lasse: Årsmodell -57. Har varit verksam inom akutsjukvård sedan 37 år tillbaka och de sista 35 som specialistsjuksköterska inom anestesi, utbildning och samarbetsträning i sjukvård. Har nu förmånen att få lön utan att jobba sedan mars 2022. Har i många år seglat olika modeller som har växlat under åren. Först och i turordning; Amigo 23, L 28, Maxi 84, Hanse 371 men sista bytet blev ner i storlek till en välbeprövad långfärdsbåt, OE 32, en kosterkonstruktion från början av 70-talet, men byggd -84. Jag för 12 år sedan varit ute ett år med båten, Europa ner till Cap Verde, Caribien och åter. Birgitta: Årsmodell -60. Har sedan många år arbetat med utbildning, coaching och event med sina egna båtar. Har seglat till Shetland/Skottland med sin Linjett 35 Esmeralda och runt Sydafrika med en annans båt. Seglade med som besättning över Atlanten 1986 på första Atlantrallyt ARC. Dessutom utbildad konstnär och arbetat med det sedan 25 år. Så var och en har tidigare seglat långt och länge på egen båt, men nu har bitarna fallit på plats för att komma iväg tillsammans som par och vi har stor längtan till havet och vad som finns runt om oss och bortom horisonten.

måndag 22 juni 2009




Så var då dagen inne, fullt ös med det sista fixet, är all klart hemma med formalia, huset, kontakt med myndigheter, de där hemma mm. Har vi med allt vi behöver? Har vi glömt något? Nu handlar det mer om att trycka in allt i båten och dra iväg mot utö, ankra och fixa till en rimlig stuvning av grejorna. Vänner, familj och arbetskamrater börjar komma till bryggan för att vinka av oss, känns som ett vakum där planering av vad vi ska göra helt plötsligt börjar ligga bakom oss och vi faktiskt startar något nytt. Så småningom startar vi motorn, några sista kramar (dotter Nikolina) och vi backar ut från bryggan. Ger lite gaspådrag framåt, gör en gir runt bryggan och glider akta förbi alla på bryggan, sätter fart mot Utö som första hamn, klockan är nu 14:30, söndag den 7/6 2009. Tack för allt stöd från er som kom ner till bryggan och er som gärna ville vara med!
Y así llegó el día , está todo listo todo lo relacionado con la casa, autoridades, inquilinos, etc... Hemos olvidado algo? Ahora se trata de cargar el yate con todo y partir hacia Utö, anclar y arreglar en forma adecuada todas las cosas cargando lo mayor posible en pequeños espacios. Los amigos, familia, compañeros de trabajo empiezan a llegar al club para despedirse, hay una sensación de vacío ya que todos los planes súbitamente quedaron atrás y ahora nos enfrentamos a algo nuevo. Encendemos el motor, los últimos abrazos sobre todo a mi hija Nikolina, retrocedemos, aceleramos para dirigirnos a Utö como primera parada (isla ubicada en el archipiélago), son las 14:30 del domingo 7 de junio 2009. Gracias por todo el apoyo a ustedes que estuvieron allí y a ustedes que quisieron hacerlo!
Ese día qué quilombo, ordenabamos y parecía que las cosas solo cambiaban de lugar sin tener un buen acomodo. Las compañeras de Emma estuvieron presente, amigos, familia y algunos compañeros, contando también Lena y Sven que son los padres adoptivos de nuestro gato Rambo, por suerte ellos han escrito un blog de los gatos (ellos tienen uno) entonces podemos ver fotos de mi gatito. No fué fácil dejarlo pero sabemos que el está mejor con ellos. Emma no es una niña que llora mucho pero estaba bastante triste y apenas empezamos a salir del muelle se metió adentro del bote, no quiso ver más a sus amigas ya que no quería llorar.

Inga kommentarer: