Hercules torn, mäktiga fyren vid La Coruna som är världens äldsta verksamma fyr, byggd på romartiden, raserad på 700 talet, återuppbyggd på 1300-talet.

Hamnkontoret

Tornet vid hamnen som inrymde radarövervakningen och kontrollen av all sjötrafik runt La Coruna.

Här säger vi hej då till farfar och väl utförd support.

Middag på stan som farfar bjöd på.

Spain/Galicia

La Coruna, vår första stad i denna del av Spanien som kallas Galicia. Ni som läst Asterix känner till denna del med gallerna som egensinnigt folkslag. Här kunde vi kosta på oss att ta det lugnt, dessutom hade farfar Nisse utfört sina dagsverk som besättningsförstärkning på båten och bokade hemresan till Sverige. Marinan var helt nybyggd och invigd 2 veckor innan vi kom, personalen var på tårna hela tiden och väldigt servicemindiga. Farfar blev ståndsmässigt hämtad på bryggan av en av killarna med elbil för vidare transport till flyget! Dagen efter går vi iväg efter lunch de 45 nm till Camarina, syd-väst ut längs kuststräckan som kallas Costa del morte (dödens kust) på grund av utsattheten och avstånden mellan hamnarna, här finns bara klippor mellan de få skyddande vikarna.

Biscaya 2

Höga berg på denna kuststräcka, säkert 3-400 meter höga. Bonnie ligger några hundra meter från oss.

Biscaya 2

Landkänning på spanska sidan.

Biscaya 2

Vi har seglat, gått för motor och seglat igen sista dygnet mot La Coruna. Vi har haft påhälsning 3 gånger av delfiner, första gången på natten och sedan på dagen. Antingen har det båst hyggligt (segling) eller inte alls (för motor), men vi går in i La Coruna efter precis 60 timmar = 6 knop i snitt.

Biscaya 1

Sinnena förändras efter behoven, har märkt det tidigare, att jag (Lasse) är medveten om ljuden omkring mig efter att ha växt ihop med båten under ett par månader.
Motorn låter annorlunda beroende på var jag står, åt vilket håll jag är vänd, vilken hatt eller keps jag har. Hur seglen är skotade, vindstyrka, rikting och vågor som ger rörelse till båten åstadkommer ett speciellt ljud, små knarr/knirr, vattnet fräser runt båten. Minsta förändring gör mig medveten även om jag inte har vakt och sover, vaknar direkt och kollatr läget. I början på andra dygnet har vi en svag vind med oss och vi går för motor för att hålla tidsschemat i väderluckan över. Helt plötsligt blir jag medveten om ett missljud i båten, motorns varvtal går ner och från att ha sovit i sjökojen är jag uppe på 10 sekunder, drar ner gasreglaget på tomgång och börjar kolla vad felet kan vara. Visar sig vara en stor plastsäck av kraftig modell som dragits in i propellern. Efter att ha försökt få bort den med en båtshake från räddningsstegen återstår inget än att hoppa i vattnet och dyka ner med en kniv för att få bort eländet. Båten häver sig i dyningen, 4500 meter ner till botten ger en viss stress i arbetet. Får så småningom bort en del av plasten så vi kan fortsätta ta oss framåt.

Segling Wing-wing (storsegel åt ena hållet och försegel åt andra) i äntligen vindar med oss.

Så här glada ser vi ut när vädergudarna är med oss. Nu rundar vi udden utanför Camaret och sätter kursen på 210 grader mot La Coruna i Spanien.

Hamnen i trivsamma Camaret i väntan på rätt vind.

Fyrarna vid angöringen till Brestbukten.

Farfar i blomhavet

Hamnen i Trebourden

Västerut i Frankrike

Vi ska alltså ta oss västerut mot staden Brest vid Biscayas norra avgränsning. Vi startar från Treguiere i en väderlucka på 6 timmar. Efter ett par timmar kommer ett vädermeddelande på Navtexen med galevarning och vi beslutar at gå in till Trebourden, ett litet ställe halvvägs mellan Trebourden och L Aber Wrach. Så har det varit ett tag, vi har ett mål och hamnar någon annanstans beroende på ändrad information. Nåväl, vi får se en hel del av den franska kusten på vår väg. Efter ett par dagar kommer vi iväg igen och tar oss till L Aber Wrach, en sommarstad/by med marint tema. Detta är ett klassiskt ställen inför passagen genom Chanel Du Four, kanalen runt udden ner mot Brest med starka tidvattenströmmar som ska passas in. Efter ett par dagar kommer vi iväg igen ochy går till den mindre orten Camaret strax syd om Brest. Ska vara trevligare och mindre. Vad vi såg var en liten stad med mycket konstnärsanknytning, gallerier i varjue gatuhörn, bohemiska människor. Här möter vi några andra som väntar på att ta sig över Biscaya mot Spanien, fiskar makril på kajan, avspänt sällskapsliv. Fjärde dagens morgon är det dags, vi sticker i gryningen ett gäng på 6 båtar rakt ut på ett öde hav ochg ca 3 dygn framför oss innan vi kommer till Spanska sidan.