Om mig

Nacka, Stockholm, Sweden
Lasse: Årsmodell -57. Har varit verksam inom akutsjukvård sedan 37 år tillbaka och de sista 35 som specialistsjuksköterska inom anestesi, utbildning och samarbetsträning i sjukvård. Har nu förmånen att få lön utan att jobba sedan mars 2022. Har i många år seglat olika modeller som har växlat under åren. Först och i turordning; Amigo 23, L 28, Maxi 84, Hanse 371 men sista bytet blev ner i storlek till en välbeprövad långfärdsbåt, OE 32, en kosterkonstruktion från början av 70-talet, men byggd -84. Jag för 12 år sedan varit ute ett år med båten, Europa ner till Cap Verde, Caribien och åter. Birgitta: Årsmodell -60. Har sedan många år arbetat med utbildning, coaching och event med sina egna båtar. Har seglat till Shetland/Skottland med sin Linjett 35 Esmeralda och runt Sydafrika med en annans båt. Seglade med som besättning över Atlanten 1986 på första Atlantrallyt ARC. Dessutom utbildad konstnär och arbetat med det sedan 25 år. Så var och en har tidigare seglat långt och länge på egen båt, men nu har bitarna fallit på plats för att komma iväg tillsammans som par och vi har stor längtan till havet och vad som finns runt om oss och bortom horisonten.

måndag 17 augusti 2009

Biscaya 1

Sinnena förändras efter behoven, har märkt det tidigare, att jag (Lasse) är medveten om ljuden omkring mig efter att ha växt ihop med båten under ett par månader.
Motorn låter annorlunda beroende på var jag står, åt vilket håll jag är vänd, vilken hatt eller keps jag har. Hur seglen är skotade, vindstyrka, rikting och vågor som ger rörelse till båten åstadkommer ett speciellt ljud, små knarr/knirr, vattnet fräser runt båten. Minsta förändring gör mig medveten även om jag inte har vakt och sover, vaknar direkt och kollatr läget. I början på andra dygnet har vi en svag vind med oss och vi går för motor för att hålla tidsschemat i väderluckan över. Helt plötsligt blir jag medveten om ett missljud i båten, motorns varvtal går ner och från att ha sovit i sjökojen är jag uppe på 10 sekunder, drar ner gasreglaget på tomgång och börjar kolla vad felet kan vara. Visar sig vara en stor plastsäck av kraftig modell som dragits in i propellern. Efter att ha försökt få bort den med en båtshake från räddningsstegen återstår inget än att hoppa i vattnet och dyka ner med en kniv för att få bort eländet. Båten häver sig i dyningen, 4500 meter ner till botten ger en viss stress i arbetet. Får så småningom bort en del av plasten så vi kan fortsätta ta oss framåt.

Inga kommentarer: