Om mig

Nacka, Stockholm, Sweden
Lasse: Årsmodell -57. Har varit verksam inom akutsjukvård sedan 37 år tillbaka och de sista 35 som specialistsjuksköterska inom anestesi, utbildning och samarbetsträning i sjukvård. Har nu förmånen att få lön utan att jobba sedan mars 2022. Har i många år seglat olika modeller som har växlat under åren. Först och i turordning; Amigo 23, L 28, Maxi 84, Hanse 371 men sista bytet blev ner i storlek till en välbeprövad långfärdsbåt, OE 32, en kosterkonstruktion från början av 70-talet, men byggd -84. Jag för 12 år sedan varit ute ett år med båten, Europa ner till Cap Verde, Caribien och åter. Birgitta: Årsmodell -60. Har sedan många år arbetat med utbildning, coaching och event med sina egna båtar. Har seglat till Shetland/Skottland med sin Linjett 35 Esmeralda och runt Sydafrika med en annans båt. Seglade med som besättning över Atlanten 1986 på första Atlantrallyt ARC. Dessutom utbildad konstnär och arbetat med det sedan 25 år. Så var och en har tidigare seglat långt och länge på egen båt, men nu har bitarna fallit på plats för att komma iväg tillsammans som par och vi har stor längtan till havet och vad som finns runt om oss och bortom horisonten.

måndag 21 juni 2010

Faial/Horta





På eftermiddagen seglar vi iväg sista biten mot Faial där stan heter Horta och där finns Azorernas största marina. Återigen lätta vindar, vi går omväxlande med segel och motor de 130 nm. Efter 29 timmar rundar vi Faials södra del och i bakgrunden reser sig ön Picos vulcantopp 2.200meter upp. Efter 30 timmar går vi in till marinan och spanar efter plats. Vi lägger oss temporärt första natten längs betongkajen vid marinaexpeditionen och sätter oss i kö för plats längre in. Dagen efter kommer vi in till den inre delen och kan ligga utan svell i lugn och ro. Här ligger och kommer in under de kommande dagarna många gamla bekanta samt några nya.
Tima, Voj och Freedom från Vänern. Bonnie, Ambra, Pirella från Stockholm. Aurora från Skåne. Av dessa var det bara Ambra som liksom vi gick direkt från St. Maarten, resten tog sig upp till Bermuda först innan de gick vidare till Azorerna. Alla som gått vägen över Bermuda satt fast där i ett par veckor på grund av alla lågtryck med hårda vindar som drog upp nordost från Bahamas. Efter att ha träffat och hört allas berättelser om var och ens resa ska vi inte gnälla över att vi fått gå för motor ett antal dygn. En liten sammanställning av de andra:
Aurora fick paj på autopiloten och fick handstyra hela vägen dygnet runt (3 veckor).
Pirella krökte roderaxeln i hård vind och hade svårt med styrningen.
Voj fick en knallhård gipp (storseglet sängs över till andra sidan) och bröt bommen.
Ambra blev påseglad av ett fraktfartyg och fick sidan uppskrapad (hade tur ändå som kunde ta sig vidare).
En dansk båt, Vikingo, fick roderhaveri, rigghaveri och luft i dieselrören till motorn och hade en tuff vecka innan de kunde få till nödlagningar till havs som gorde att de kunde ta sig fram.

Inga kommentarer: