St Maarten-Azorerna

Dag 3 25 maj. Vi har gjort bra fart, runt 6 knop i snitt men under dagen dör vinden ut helt! Motorgång beslutas för att behålla tempot och ligga rätt i väderplaneringen.
Dag 6, 28 maj. Vi går in i ett riktigt skitväder med vindar på mellan 25 och 35 knop (12-18 meter/sekund), regn och blixtar flashar till emellanåt. Vinden vrider till nordost, rakt emot, vi sätter kursen till 340 grader över grund, öppen bidevind och vi skiftar till stormfocken och 2 rev i storen. Vi tar ner farten ordentligt för att inte köra stäven in i de branta vågorna som kommer från alla håll. Har haft kontakt med pappa Nisse hemma för vädertolkning (vi kan inte ta ner väderprognoser till båten, till det behövs kortvågsradio eller att sattelittelefonen är installerad i datorn vilket har skitit sig), dessutom har vi konfererat med Elin Alida som kollat in väder åt oss. Bör blåsa förbi oss inom drygt ett dygn.
Dag 8, 30 maj. Efter regn kommer sol som man säger, vinden har lagt sig under natten men vågorna kommer att ligga kvar ett antal timmar, vi kan hänga ut lite blöta kläder på tork och vädra. Kursen kan återigen sättas till 40 grader (nordost).
Dag 11, 3 juni. Efter bra vind från mellan syd till nordväst ett par dagar lägger sig vinden igen. Vi gnetar vidare för motor på halvfart, stannar en gång när vi har delfiner runt om oss, Nikolina hoppar i vattnet så att alla kan ta sig en ömsesidig koll. De är väldigt nyfikna, men vågar inte komma närmare än 3-4 meter. Dygnen har sina rutiner med vakthållning, vila/sova, kolla över båten så att ingenting verkar vara på väg att gå sönder, navigera och sättain den dagliga piositionen i översiktskortet mm. En speciell rutin är det dagliga baket på morgonen som ger färska baugetter eller andra varianter till frukost vilket är en lyx.
Atlanten är stor, varje dag ser likadan ut, den stora blå pannkakan ligger där omkring oss, vi gör fart genom vattnet men har ingen känsla av att komma framåt, enda beviset att vi gör fart framåt är GPS:en som visar fart över grund och en position som flyttar oss närmare Azorerna för var dag. Börjar bli kallt i vattnet, bara 20 grader, på nätterna sätter vi på oss tröjor och långkalsonger, är ju bara 24 grader i luften!!! meter. En rovfågel, vråk tror vi, kommer flygande och vill uppenbarligen vila, tycker sig hitta den bästa platsen som är i masttoppen!!! Han (eller hon) flaxar omkring och håller i sig i allt som finns däruppe, varvid vindexen (en pil som visar vindriktning) böjs till och blir funktionsoduglig.
Dag 20, vi har sett Flores (den mest västliga av de Azoriska öarna) sedan solen gick upp och vi går in i Leijos hamn på eftermiddagen. Av de 20 dygnen har vi gått 12 dygn med motorn igång och på slutet började det kännas ganska jobbigt med motorljudet. Vi har ca 15 liter diesel kvar av de 420 och måste fylla lite innan vi går till Faial 130 nm österut. Här ligger ett 20 tal andra båtar för ankar, marina saknas men är under byggnad längst in i hamnen. Det går in en hel del svall utifrån då det bara finns en pir som inte skyddar helt, men vi bestämmer oss för att stanna över natten för att ta en sväng i stan när vi ändå är här.