Om mig

Nacka, Stockholm, Sweden
Lasse: Årsmodell -57. Har varit verksam inom akutsjukvård sedan 37 år tillbaka och de sista 35 som specialistsjuksköterska inom anestesi, utbildning och samarbetsträning i sjukvård. Har nu förmånen att få lön utan att jobba sedan mars 2022. Har i många år seglat olika modeller som har växlat under åren. Först och i turordning; Amigo 23, L 28, Maxi 84, Hanse 371 men sista bytet blev ner i storlek till en välbeprövad långfärdsbåt, OE 32, en kosterkonstruktion från början av 70-talet, men byggd -84. Jag för 12 år sedan varit ute ett år med båten, Europa ner till Cap Verde, Caribien och åter. Birgitta: Årsmodell -60. Har sedan många år arbetat med utbildning, coaching och event med sina egna båtar. Har seglat till Shetland/Skottland med sin Linjett 35 Esmeralda och runt Sydafrika med en annans båt. Seglade med som besättning över Atlanten 1986 på första Atlantrallyt ARC. Dessutom utbildad konstnär och arbetat med det sedan 25 år. Så var och en har tidigare seglat långt och länge på egen båt, men nu har bitarna fallit på plats för att komma iväg tillsammans som par och vi har stor längtan till havet och vad som finns runt om oss och bortom horisonten.

måndag 29 mars 2010

Antigua








På morgonen när vi clarerar in vid customs den 25/3 så upptäcker vi att målgången för atlantroddarna även är här. De startade den 6 december från La Gomera (vi träffade och pratade med en del där innan vi gick ner till Cabo Varde, se tidigare i bloggen) och här ligger ett 20 tal båtar. Ett överslag gör att det är ett 10-tal kvar på havet, men på gång i mål! Snabbaste roddare gick i mål på 42 dygn (väldigt snabbt) men de flesta har tagit längre tid på sig än vanligt, vinnarna i dubbelklassen går oftast i mål på ca 50 dygn, singelklassen på runt 70 dygn. Åtminstone en av tjejbåtarna hade gått i mål. På väg ut till båten frågar jag om någon är på ingång, stämmer bra det säger arrangören, om ca en halvtimma. Så under vår frukost i sittbrunnen kommer så ett par grabbar sakta roende in i viken, eskorterade av ett antal andra båtar sista biten. Som traditionen bjuder, tänds ett par handbloss när de gör entre genom viken och suger på karamellen sista kvarten, möts av ett brölande i mistlurarna från alla båtar runt omkring (även vi förstås). Jag åker in och beskådar när de kliver upp till mötande släkt och vänner efter 88 dygn på havet, samt medtävlande under ivriga gratulationer. Efter detta blir de serverade ett lagat mål mat med valfri dricka därtill, väl förkänt.

1 kommentar:

RSI sa...

Tjena Lasse med familj, då och då tittar jag in på er blogg och drömmer lite med er, fantastiskt, Vi skall minsan också ut på äventyr, Sanna och jag har fått jobb i Saudi som CRNAs så vi börjar 1a aug, har du några tips om var man kan hyra ut huset? Du har väl hyrt ut ert hus?! 1 år blir vi borta minst :-)